82 AMd detta tillfälle konstaterades att morgongåvan under någon tid givits över vad lagen tillät, och att detta måste förorsaka arvingarna skada, samt leda till ovilja och tvedräkt. Det beslöts nu att vad som hittills givits skulle bestå. Men efter denna dag skidle var och en, och detta gällde såväl frälse som ofrälse, ge i enlighet med lagen. Om någon gav mer, vare sig det nu gällde jord eller lösöre, så skulle det till evig tid tillfalla kronan, samtidigt som lagens 40 mark skidle uttagas. Varje biskop och lagman i sitt lagmansdöme skulle se till att detta hölls och vid brott »anamma» godset och/eller penningarna.”^ Det nya stadgandet innebär en skärpning av landslagens motsvarande bestämmelser. Den olagliga och utöver det tillåtna givna morgongåvan skulle ju enligt landslagen tillfalla hans arvingar. Ihiligt den nya bestämmelsen skulle den för evig tid överföras till riket. Det var fiiljaktligen kronan, som i händelse av fortsatt lagbrott skulle kunna draga dubbel fördel av detta, eftersom såväl överskjutande del som 40 mark skidle införlivas med kronans »drätsel». Den nya stadgan inte bara bekräftar vad som tidigare sagts om den enskilde individens och tillika riksrådets negligerande av landslagens bestämmelser. Den visar också att de problem som de allt f()r stora morgongåvorna medförde för arvingarna och släkten men också för staten, på nytt antagit sådana dimensioner att kraftiga åtgärder var nödvändiga. Frågan är emellertid om detta stadgande lyckades bryta en mer än 100-årig sedvana. Urkundsmaterialet »sviker» för resten av året 1493 och hela 1494. vilket möjligen kan tolkas som en efterlevnad av 1493 års Tälgestadga, men lika gärna kan bero på källmaterialets bristfällighet. Ar 1495 ger emellertid en person sin hustru en morgongåva om 1000 mark örtuger. Det motsvarar drygt 83 lödiga mark.”“ Några år senare möter också en riddare samt tillika lagman i Norrfinne lagsaga, vars morgongåva utgöres av drygt 116 lödiga mark. Som Hadorp s. 69. .\ngåcnde datering och karaktär se Herlitz, Privilegier för .Sveriges städer del 1 s. 209 och där anförd litteratur. Kasuistiken: Den 23 november 1495.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=