79 därefter i enlighet med detta företagen omräkning av morgongåvobrevens penningbelopp till lödiga mark. eller lagens liidiga mark till mark penningar, som en konfrontation kan ske. De jämförelser som gjorts mellan lag och givna morgongåvor saknar tViljaklligen helt värde. Det står däremot fullt klart, genom Rystads hänvisning till 1493 års stadgande, alt lagens maximibestämmelser inte efterlevts vid denna tid. Hur långt bakåt, tidsmässigt sett. detta åsidosättande varit en realitet kan emellertid inte avgöras med hjälp av det av honom framdragna materialet. Det torde därmed vara dags att återvända till granskningen av urkundsmaterialet. Redan år 1443 miiter det första morgongåvobrevet där värdet på det givna tigger betydligt (iver det lagligen tillåtna. I detta fall är beloppet nästan tre gånger det tVir en riddare stipulerade. .Som vidervaroman tjänstgör en lagman och som fastar återfinnes inte bara en lag- re.spektive underlagman utan också häradshiivdingar.*’’ Detta brev fciljs av en strid striim av diplom i vilka (iverträdelse av den skrivna lagen sker.**- Även under denna epok förekommer kungligheter vid morgongåvans utfästande. Så är fallet är 144(1 då en riddare, i närvaro av kung Kristoffer och drottning Dorotea, gav sin hustru drygt 111 lödiga mark. Som vidervaroman förekommer i detta brev, förutom kuugens kansler, ärkebiskopen och som fasle. förutom lagmän och häradshövdingar, också hovmästaren Rengt .Tilnsson (Oxenstierna). Även rikets föreståndare, i detta fall Sten Sture, har förekommit iute bara såsom faste utan även som vidervaroman.**^ Ärkebiskopar, biskopar, lagmän och häradshövdingar tjänstgör således även nu liksom rikets ledande män såsom vidervaromän, fastar och sigillanter. Den verklighet som möter under denna tidsrymd är hk den (>3 Kasiiistikcu: Don 14 oklober 144:4. ®- .Se kasiiistiken s. 374 ff. Kasuisliken: Den 13 juni 144(). Kasuisliken: Se exempelvis den 12 oktot)er 1472 ocli den 22 seplcmtier 1477.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=