78 brevets äkthet konstateras: »Men morgongåvans storlek enligt detta brev står i överensstämmelse med lag och sedvänja.» Det här refererade och citerade resonemanget innebär »logiskt» att 1442 års brev, där återlösningssiimman var 200 nobler, var olagligt, medan 1446 års brev, där återlösningssiimman också var 200 nobler, stod i överensstämmelse med lag och sedvana!^" Det torde av detta framgå att det resonemang som förts med utgångspunkt från de båda morgongåvobreven helt saknar värde. Därmed återstår det stöd som Palme hämtat i litteraturen. Rystad har förklarat att 1442 års brev strider mot landslagens stadgande. Storleken är där — — — »maximerad till 40 m<irk (kursiverat här), dubbelt större. » » och den givna morgongåvan var mängHärav följer emellertid inte att brevet är falskt.» Rystad menar istället att landslagens bestämmelser inte iakttogs; i alla händelser inte inomhiigfrälset vid denna tid. De anklagelser, om de allt för stora morgongåvor, som från kyrkligt håll år 1401 riktats mot de världsliga herrarna inom rådet kan. enligt Rystad, inte ha avsett morgongåvor till ett värde i närheten av landslagens 40 mark. Han hänvisar också till 1493 års bestämmelser om att lagens maximibestämmelser i fortsättningen skulle efterföljas. Stöd för sin uppfattning menar han sig få av tre morgongåvobrev från åren 1437 och 1444 där det givna är 1000. 1000 samt 600 ma r k.^*^ Den av Rystad här framförda åsikten har emellertid uppenbara brister. Landslagens maximibestämmelser anges nämligen, som tidigare sagts,i lödigti mark f()r riddare, väpnare och vanliga frälsemän och i mark penningar för bonde och löskekarl. fattaren har inte observerat denna skillnad, ulan betraktar även lagens löd i ga mark såsom mark penningar. De fiirstnämnda motsvarade emellertid redan vid Mh]LL:s tillkomst ett mångdubbelt större antal mynt per enhet; och antalet mynt per lödig mark ökades oavlåtligt under tidens lopp. Det är följaktligen först efter en undersökning av inflationens verkan, och en 60 FörPalme, 1968 års upplaga, s. 129 f. Om godsmassans obruklighet se s. 80 f. Hvstad. .Scandia 1955—57 s. 192 1. .Se s. 65. 8» MELL GB 10 pr.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=