74 vidervaroniän, fastar och/eller sigillanter. Detta gäller inte bara ärkebiskop och biskopar,utan också personer med lägre dignitet. Kort sagt, en sedvana har utbildats i strid mot »gällande» bestämmelser, en sedvana som det oaktat tycks ha accepterats allmänt. Del framgår av vad som tidigare sagts, att det också inom landet funnits område där Tälgestadgan gällde.'^ Där kunde morgongåvan ges 2.5—10 gånger det i landslagen stipulerade beloppet, utan alt det rört sig om överträdelse av gällande lag. Tiden liOl —till och med 1 maj Den sedvana som tillämpats under 1300-talets senare del ägde också giltighet under de första drygt fyrtio åren av 1400-talet. Även nu har ärkebiskopar, biskopar, lagmän och häradshövdingar tjänstgjort som fastar, vidervaromän och sigillanter.^® Även högre ämbetsmän samt kungligheter har varit närvarande vid dylika briillop. Så har exempelvis fallet varit då Anders Ingvarsson i ankare) omkring år 1411, i drottning Margaretas närvaro. gav sin hustru en morgongåva där beloppet låg högt (iver det tillåtna.®^ Xär marsken Karl Knutsson (Bonde) år 1438 utgav sin morgongåva så tjänstgjorde drotsen Krister Nilsson (Vasa) som faste. Marsken och föreståndaren Karl Knutsson var själv några år senare vidervaroman vid ett bröllop.®^ Under denna tidsperiod föreligger också klara belägg på att lagmän vid utlastandet av morgongåva inte beaktat landslagens maximisummor.’^® Morgongåvans storlek ligger ofta högt. 100 h’idiga mark och därutöver är inte ovanligt. Det betyder f<ir en riddare att det givna är minst 2.5 och för en väpnare minst 5 gånger det i landslagen stipulerade beloppet. Se kasuistiken s. 349 ff. .Se .s. 72 ff. Se ock.så Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning av .\ke Holinbäck och Elias Wessén s. LXI f. •*® Se kasuistiken s. 358 ff. Kasuistiken: Före den 12 fel)rnari 1411. Kasuistiken: Den (> oktober 1438 samt 1440 eller 1441. Kasuistiken: Den 20 augusti 1426 samt den 6 jidi 1428.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=