70 ] 20 mark lödigt. Värdet av Karl Ulfssons gåva tillät (iversteg helt säkert denna sista summa, men landslagen var intet bindande rättesnöre i Uppland på denna tid.»-** Det är möjligt att värdet översteg landslagens bestämmelse men säkert är det ingalunda. Några belägg för riktigheten av sitt påstående har Liljeholminte givit. Det går heller inte att fastställa det givnas omfång. Förekomsten av tolv fastar i det här behandlade diplomet talar starkt för att landslagen varit i bruk. Med absolut säkerhet kan emellertid inget sägas. 1 detta fall är det emellertid likgiltigt, eftersom storleken på gåvan inte är bekant och följaktligen ingen jämfcirelse kan göras mellan lag och gåva. Hafslriim har som belägg för att landslagen brukats inom Uppland anfört ett dokument av den 28 april 1852.-' Det hrevet har tidigare använts av Schlyter men avvisats av Holmbäck. Den sistnämnde åberopar sig på den »övertygande motivering» som Tengberg givit: »1 ett bref af den 28 april 1852 iHandl. rör. Skand. hist., XXXI1, sid. 58) lemnar en person sin hustru i morgongåfva gods i Lyblindare (Uppland) 'secundum modum et formam legiim. per dominum meum carissimum dominum regem novitcr vditanim,' med den upplysning att dessa gods skulle vara värda 500 mark pgr. Detta kan icke syfta på M. Kr. Landsl., Giftb., 10: pr., der en riddare eller sven förbjudes att gifva mer än 40 lödiga mark-- (d.v.s. 200 mk pgr), men väl på konung Magni Tälgestadga den 17 juli 1845 (Sv. dipl. 8972). som tillåter riddare och svenner att gifva 100 mark silfver (=500 m. pgr) i morgongåfva. Denna L -" IJIjolioIni, PIIT 19.')() s. 89 f. Liljeliolnis sätt att liär resonera är inyeket eiienartat. Det finns bevislif'en 12 fastar, inen ingentin^j i diplomet som tillåter en säker uppskattning av morgongåvans storlek. Det oaktlat tycks lian göra giillande alt landslagen antagits (diirav de 12 fastarna), men att 'I'lilgestadgan brukats ifråga om storleken. Det har i så fall gått alt botanisera i de båda lagarna och efter eget behag plocka samman vad som passat. Man skulle lika giirna. och på samma svaga grunder, kunna giira giillande alt morgongåvan legat över det i Tälgestadgan tillåtna — sli])ulalioner. -‘ Hafslröm. De svenska riitlskiillornas historia s. 89. -- Tcngbergs idsaga är hiir inte riktigt korrekt, eftersom en sven fick ge högst 20 lödiga mark. eller under landslagens
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=