60 som änkeförsörjiiing, och att den uppgiften endast kunde fyllas då givaren var välbärgad. Hon gör också gällande, att morgongåvan obestridligen under en senare tid uppfattas som ett pretium virginitatis, ett pris för kvinnans jungfrudom. Flera skäl talar för att detta också från begynnelsen varit fallet. Redan det förhållandet att gåvan skulle överlämnas på morgonen, sedan de nygifta tillbringat sin första natt tillsammans, stöder sannolikheten i denna uppfattning.^^ Även Aqvist, som bl.a. granskat normandiska och anglo-saxiska förhållanden, betonar den ekonomiska aspekten. Han påpekar att mannen genom morgongåvan kunde ge hustrun en ekonomisk säkerhet i det fall då hon blev änka."*^ Ett belägg för sin tes finner som synes pretiumvirginitatis-företrädarna i det att morgongåvan skulle överlämnas dagen efter bröllopet, sedan de nygifta tillbringat sin första natt tillsammans. P'ör delar av sydliga Sverige var emellertid under landskapslagarnas tid förhållandet inte entydigt sådant. Inom dessa områden kunde morgongåvan ges och gavs också på bröllopsdagen. Aven i mellan-Sverige kunde man mycket väl tänka sig att givandet skedde tidigare än hinderdagen.Stadslagen, för att också taga ett tidsmässigt senare exempel, förordnar ju bröllopsdagen före sänggåendet. Och i Östgötalagen säges: »Nu sum til mselir han skal hindradax gaef uarba» »Den sombeder omhustru, han skall ock svara för morgongåva.» Det stöd som man inom litteraturen anser sig ha funnit i tidpunkten för givandet är således inte hållbart. Schlyters åsikt att det i våra gamla lagar uttryckligen förklarades att morgongåvan gavs för att hedra bruden äger giltighet för ** Carlsson s. 217, 220 ff, 240 f. Det av Carlsson anförda belägget från 1600-talets slutskede om senare tiders uppfattning är emellertid inte något belägg för pretium virginitatis-tanken. Se s. 190 f not 79. ■** .\qvist s. 55 f, 63. Se exempelvis DS 2220 där det givna, enligt Svenska ortnamnsarkivet, är beläget i Uppland. Vid givandet har två vidervarumän och tolv fastar närvarit. Detta förfaringssätt överensstämmer helt med Södermannalagen. Det kan därför inte helt uteslutas att godsen varit belägna i Södermanland. MEStL CB 9: 2. ögL GB 10 pr. Svenska landskapslagar serie 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=