RB 21

54 lerra vestmannie» lämnar ett morgongåvobrev från år 1857 besked. Godsen skulle tillfalla den överlevande i bändelse inga barn fanns, och det betraktades som barnens mödernearv om barn föddes. Av brevet framgår också att givandet skett på rätt hinderdag. VÄRMLANDS-, NÄRKE-, DÄLA- OCH HÄLSINGELAGEN SAMT DIPLOMMATERIALKT Råde Värmlands och Närkes landskapslagar har gått förlorade,--’ och nrknndsmaterialet kan endast ge ofidlständiga npplysningar. F(‘)r Värmlands del finns ett morgongåvobrev bevarat som kan brnkas i detta sammanhang. Det lämnar inga uppgifter om tidpunkten. Det fastslås i diplomet att den överlevande av makarna skulle behålla morgongåvan om barn saknades. I den mån bon <log fiirst och barn fanns, så skulle godsen betraktas som mödernearv.'^** -* 1).S 327(). .Sainina Iklpiinkt och samma \illkor även i ett äiplom frän år 1.331 (DS ‘JS27|. där morgongåvotjodsen är l)el;igna inom Östergtdlands lagsaga men också i ^'äslmanland. (.lakob Koit, art. .Vlgotssöners ätt i .Udre svenska frälsesläkter 1:1 s. .ä). I 1).S 3108 har givandet skett på liinderdagen. Det giMia som %ar hehiget i Södermanland skulle uthytas mot gods i A'ästmanland; detta under förntsiittning att hrevutstiillaren senare erhcdl goils diir. \’illkt)ren överensstämmer meil vad som sagts ovan. dock med det undantaget att det endast siiges att ilet givna var miiilernearv. då han avled törst. Ilnstrnns morgongåva kom slutligen att hestå av gods i åkistmanland. I DS 4170 överlåter hustrun sin morgongåva, 18 öresland i Solvik. på maken och sönerna. Om mannen överlevde henne så sknlle de tillfalla honom under hans livstid. 1'Tter håtla makarnas död skulle de såsom niödernearv övergå till harnen. Det förklaras dessutom att den av harnen som först triidde i äktenskap, efter lag skidle utfå sin lott. llafström. De svenska rättskiillornas historia s. 42, 45. DS 2554. Det finns också ett odaterat dokument från 13()0-talet, som i tiden troligen ligger före år 1345. I detta ges hustrun gods i ^’;irmland. Det givna skidle, om söner fanns vid hennes diitl, behandlas såsom miidernearv. Om han däremot överlevde henne utan barn så skulle gåvan återgå till honom, medan hon såsom överle\ande utan harn skidle behålla det givna. (R.\. Odat. perg. hrev nr 32 samt regestkort i Diplomatariekommittén.) DS 3t)8<) ligger i tiden efter Tiilgestadgan. .ångående denna stadga se s. (il f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=