RB 21

49 Någon begränsning av det givnas storlek föreligger som synes inte här. En granskning av urkundsmaterialet visar att morgongåvan, i samtliga de fall där tidpunkten omnämnes, säges vara given dagen efter bröllopet. Lagens uppgifter om de villkor som förknippades med gåvan rymmer bara ett av de tre möjliga moment som påträffats tidigare, nämligen att hustrun ärver morgongåvan i den händelse hon barnlös (iverlever mannen. En undersökning av urkundsmaterialet visar att man i samtliga bevarade morgongåv()brev och även i en del andrahands uppgifter tillämpat detta lagstadgande. Det kan sannolikt också spåras i tiden före den bevarade redaktionen av Östgötalagen. Den senare anses ha nedtecknats efter hand, sannolikt under 1270- och r280-talet,®^ och redan 1269 respektive 1271 föreligger hrevbelägg. Ar 1269 gav Bengt Magnusson sin hustru gods i utbyte mot de morgongåvogods han tidigare givit henne. Dessa gavs till evärdelig ägo ifall han avled först.®® Denna bestämmelse bör också ha funnits med då morgongåvan gavs. 9(i Ar 1271 stadfäste kung Valdemar ett avtal i samband med den försäljning som hustrun gjort av sin morgongåva. Maken var död och hon hade behållit det givna efter hans död.^ Aven i detta fall ligger bestämmelsen längre bakåt i liden än hrevdatum anger. Östgötalagen stadgar att mannen då hustrun dog först skulle utge arvet. Härifrån undantogs emellertid morgongåvan. Den skulle inte utlämnas till rätt arvinge.- I urkundsmaterialet anges två möjligheter. Det givna skulle utan vidare tillfalla mannen eller återlösas av honom.^ ‘'® DS 1095, 1185, 1267, 1524. Så också i DS 2827 som upplager gods belägna såväl inom Östergötlands lagsaga som i A’astmanland. DS 1067, 1267, 2778, 8062, 3381, 3712; 541, 549, 1185. En äldre nn förlorad redaktion anses ha upptecknats senast omkring 1220. (llafslröin. De svenska rältskiillornas historia s. 40.) »» DS 541. » DS .549. 2 ÖgL GB 16 pr. » DS 1067, 1267, 2778, 2827, .3062, 3381, 3712, 4520. 1 DS 1067 återgår det givna morgongåvogodsel till mannen och hans arvingar medan hennes arvingar i gengiild erhåller annat gods till evärdelig ägo. 4 lliins {‘etcrssoii

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=