46 den värendska git'fo- oc'h arvsrätten skiljer sig från landslagens bestämmelser. Mannens gifto- och arvsrätt utgjorde enligt landslagen 2/3. I Värend härskade däremot det systemet, att Imstrnn hade lika stor giftorätt som man. och syster ärvde lika med hror. Hafström lämnar också en förklaring till att den lika giftorätten rått i såväl de skånska landskapen som i södra Småland; »Fiirklaringen [ icke synes ha utgått någon morgongåva, vilket skedde i riket i (ivrigt. Åsikten om den lika arvs- och giftorätten har utsatts för granskning och kritik av Sjöholm. Hon har också fiirklarat det iiverflödigt att diskutera hypoteserna varför denna likadelning uppstått.Hafström, som gått i svarsmål. finner det hland annat anmärkningsvärt att det ansetts tera denna förklaring, vilken enligt min uppfattning löser frågan om anledningen till den lika giftorätten».*^'^ 1 det fiiljande skall hela den fiirda diskussic^nen om lika giftooch arvsrätt lämnas ät sidan, och endast morgongåvans existens eller icke-existens granskas. Hafström giir således gällande alt morgongåvan inte utgick i \"ärend. Han påpekar emellertid att det, enligt senare tiders domhöcker, fiirekom »att hustrur i Värend efter hr(")llopet av mannen fick en morgongåva. ] är sannolikt, att i \"ärend liksom i Skåne — »(iverflödigt att diskunågot som kan ** Hafström, Tiohiiradslagen och Värendsrätten s. 68 ff samt Den svenska familjerättens historia s. 63 ff. .Sjöholm, Scandia 1968 s. 164 ff. Se också Larsson s. 13 f. Hafström, .Scandia 1970 s. 333 ff. Genmäle av Sjöholm i Scandia 1970 s. 337 f. Utvecklingen tecknas på följande sätt. Äktenskapets ingående har från där hörjan — — — »karaktäriserats av en serie gåvoväxlingar varje gåva i princip motsvarades av en gengåva. Inte långt före landskapslagarnas upptecknande infördes emellertid giftorätten och i denna inkluderades ett flertal av de äktenskapsrättsliga gåvorna. Morgongåvan behöll emellertid sin självständighet. »För att fortfarande likhet skulle föreligga mellan de håda makarna minskades därför hustruns giftorättsandel med morgongåvans värde, vilken beräknades till den förras halva värde. Hustruns giftorättsandel blev därför endast hälften mot mannens. I Värend — liksom i Skåne — så att säga konsumerade giftorätten även morgongåvan. På grund härav kommo därför båda makarnas giftorättsdelar att bli lika stora.» (Hafström, Den svenska familjerättens historia s. 63 ff.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=