344 värde av 10 daler eller 250 gram silver, d.v.s. 1.2 lödiga mark.’^'^ Detta värde ligger i realiteten ännu högre, eftersom endast spannmålsräntan och inte den övriga avraden, som automatiskt medföljde spannmålet, har medräknats. kai avrnndning av kapitalvärdet till 1/2 lödig mark per tunna spannmålsränta torde kunna anses som säker. Detta värde kommer också att användas från och med 1570-talet och under resten av århundradet. Från och med sekelskiftet och fram till 1()30talets mitt skall tunnan åsättas ett värde av 1 lödig mark. Även för denna period gäller att de i kasnistiken ftirekommande morgongåvohrevens spannmålsränta ligger högt. Som en nedre säkerhetsgräns för denna period skall ett kapitalvärde av 1/3 liklig mark per tunna användas. 1 Kimgl. Maj:ts förklaring över dess dom den 18/9 1()08 konstateras att 1 lispiind smörränta motsvarar 1 tunna spannmålsränta.^*’ Då adeln år 1642 avgav sin förklaring på regeringsfik'- slaget, ville de att lösensumman skulle vara 3 lödiga mark »f()r hvar tunne eller pnnde ränta» — satte i detta sammanhang likhetstecken mellan de båda räntepersedlarna. Delta omräkningsftirfarande förekommer redan under senmedeltiden, liksom under senare delen av den här aktuella perioden. Det brukas vid arvsskiften och omnämnes stundom även i morgongåvobrev. Det kan mot denna bakgrund synas som en motsägelse, att smöret i slutet av 1500-talel värderades till 10 å 12 daler tunnan, d.v.s. 0.05 respektive 0.75 daler per lispnnd, samtidigt som normalpriset på råg var 1 daler.Under 1000-lalet var priset pa smör omkring 1 riksdaler.En förklaring till denna motsägelse är att inkomsten av de persedlar som tillkom smiirräntan var större än den som ökade spannmålsräntan. En annan förklaring är att värdet i realiteten inte var exakt lika. Vid en dom år 1003 Wallroth s. 41. 4.). 49, 50. Eii riksdaler innehöll vid denna lid ‘J5..')957 gram silver. .\hrahanisson. 172() s. 2‘M), .SH.\P 5 s. 2(M1. Odén s. 256 f. R.\. Vitterhetsakademiens dep. L. F. Riiiifs di])lomatarinm 5. 30 6 1583. Det viirtle om 10 daler som här anges var emellertid vid kronans försäljning inte det vanliga, ulan det vanligaste var 12 daler ((Idén s. 2571. .Swenne s. 305. 309. —Även de 90
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=