341 aiirörda fallen. Hiir riu' det sig oin ett mera direkt konstalerbarf fiirhallande mellan avkastning och pris. Inte i något av de 41 dokumenten återfinnes en räntesats över 10 Vo. I det övervägande antalet fall ligger räntan, som sagts, under 7 Vo, och »normalräntan» l)efinner sig längre ner på skalan, där »hopklnmpningen» sker mellan cirka 2.0 och cirka 0.0 ^/o. N;ir i del tVdjande kapilalviirdet sökes, och godsens avkastning anges i penningar ochådler persedlar, kommer därf()r räntan all sättas till 10 ”/o. Denna räntesats ligger högt i förhållande till det normala ränieuttaget i det dagliga livet, och innehåller följaktligen i sig en säkerhetsmarginal. De exempel i kasiiistiken, som med hjälp av de ovan angivna markegångslaxorna och 10 Vo regehi nttagils, innehåller emellertid ytterligare en inbyggd säkerhet. De i kasnistiken fiirekommande exemplen, där morgongåvan givits i spannmål och annat eller enbart det förstnämnda, har nämligen i de allra flesta fall haft så hög avkastning, att kapitalvärdet ligger (")ver det i landslagen stipnlerade, även om den här brukade räntan om 10 Vo skidle ändras till exempelvis 20 Vo. Det sistnämnda kan således, i mån av behov, oftast tjänstgöra som nedre säkerhetsgräns. Tiden /52/—/6*44 Även efter 1521 anges morgongåvans storlek i pengar, gods eller riintepersedlar. Del fcirstnämnda tillvägagångssättet blev efterhand allt mer sällsynt, för att hos de övre skikten nästan helt iipph(")ra under 1500-lalels senare del. F()r decennierna fram till och med 1560-talet kommer endast de morgongåvor att upptagas i kasiiistiken, där uppgifter om del givnas storlek föreligger i jienningar. De dominerande ränlepersedlarna är fortfarande smör och spannmål. Det är värdet på det sistnämnda, som först skall tagas iipp till granskning. I det förslag om adliga bröllop m.m., som år 1642 framlades i drottning Kristinas namn, föreslogs alt mannens arvingar sknlle få rätt att inliisa morgongåvogodsen, om änkan ingick nytt gifte.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=