338 Hammarström, som räknat ut genomsnittspriset på korn, har bl.a. fått f()ljande medelpriser: Ar 1460—69 1470—70 1480—89 1490—99 1500—09 13.0 mark 12.7 14.4 19.4 17.3 «« Priserna avser mark örtug per läst. Eftersom 1 läst =12 pinid= 96 spann, så har under denna tid genomsnittspriset per spann inte under någon tioårsperiod legat under 1 öre örtugtal. Enligt litteraturen fanns det två markegångsvärden på korn. Det ena av dessa avsåg Svealand, där 1 mark örtug vanligtvis angavs per pund. Detta motsvarar 1 öre örtugtal per spann. Det andra värdet brukades i Götaland, där 1 tön vanligtvis värderades till 6 öre svenska.®® Eftersom ett tön motsvarade 6 spann, sa var spännet i detta fall taxerat till 1 öre svenska. I det följande skall den högre taxan om 1 öre örtugtal per spann brukas, då godsen varit belägna inom Svealand. Någon omräkning av spannmål till penningvärde kommer däremot inte att ske, då godsen är belägna inom Götaland. Detta beroende på den osäkerhet som råder, då det gäller att skilja tön och tunna åt.'® Järnpriset har däremot inte varit lika enhetligt utan såväl 2, 2.5 som 3 och 4 mark per fat har noterats."^ »som haft till uppgift att tjäna till ledning för fördelningen av tillgångar och utlagor, t.ex. vid arvsskiften i slormannasläkter eller vid förhandlingarna om en årlig avgift till kung Hans år 1509.» (Norhorg s. 216). Det visar sig ju också, att kungen själv i några fall räknade med högre priser än de maximipriser, han stadgat år 1450. (Lundholm s. 217). Av detta att döma har stadgans värderingar inte legat över utan under gängse priser. Hammarström s. 379. .Sjögren s. 356 f. Lundholm s. 216 ff. Norhorg s. 216. Sjögren s. 353 ff samt där anförd litteratur. En tön tycks alltid ha varit betydligt större än en tunna. Det förstnämnda motsvarade 6 spann (Dovring s. 35|, medan spannmålstunnan, åtminstone under 1500-talet, var lika med 2 spann. Lundholm s. 217, 218. Norhorg s. 216 f. SD 2008.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=