330 (■)fvergång till panthafvaren att ha granskat bland annat domstolsförfarande, att domstolen pålagt — faktiska utbetalning i de iitgifna faste- och stadfästelsebrefven beslyrkes. Iläraf stödes sannolikheten af att jemväl iitgifvandet af hyperoclut utgjorde ett villkor för panthafvarens lagliga fiirvärfvande till ego af till honom pantsatt och inom stämmotiden icke återlöst Jord. Att detta förhållande kunde genom aftal gestaltas annorlunda synes icke sannolikt i betraktande af den fnnktion M. E. L. tillerkänner häradshiifding i fråga om pantgodsens värdering. Men tilläfventyrs sker uppskattningen af pantgodset med män utsedde af häradshöfdingen (i förestående fall häradsnämnden) blott då parterne icke träffat fiirfogande om värderingsmän».^” Det har följaktligen förekommit, att domstolen värderat panten och funnit dess värde vara högre än den ursprungliga pantsnmman angav och därfeir tilldömt pantägaren mervärdet. Det framgår av detta, att pantbreven inte generellt kan användas för att fastställa jordens verkliga fiirsäljningsvärde. Det metodiskt riktiga är följaktligen att för detta ändamål huvudsakligen bruka försäljning.sbreven. 1 det f()ljande har priserna räknats om i likliga mark och givits ])er örtugland. Ett markland bestod av 8 (iresland eller 24 örtugland, d.v.s. det gick 3 (irtngland på ett öresland. Under medeltidens slutskede räknades 8 penningar på (irtuglandet, men tidigare förekom det också 12 och 15.'**’ I aktuella fall. där det inte framgår vilken riikning som gällt, har det antal ])enningland brukats, som ger det lägsta priset. Den efter dessa principer företagna granskningen, med bih-jan år 1350 och IVnxlelad på tioårsperioder, visar att Lönnroths åsikt, om att värdet under 1300-talet aldrig sjunkit under 12 hidig mark per (irtugland, inte kan upprätthållas. l'T)r den fiirsta perioden 1350—59 har 27 prisuppgifter åter- , eller ej. Han finner, efter panthafvaren ntgifvande af hijperocha. hvars tiadolin s. 'il.j ft'. .\n£’åeiKlo (le falt då pantsiimnian var högre :»n slutpriset, se tiadolin s. f. Dovriug s. 20 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=