329 uttryckligen, att det som godset var bättre än penningsumman skulle tillfalla klostret såsom själagåva.^“ Gadolin har om den s.k. brukspanten konstaterat att ökade möjligheter fcirelåg till värdeolikhet mellan pant och pantfordran, eftersom avtalet inte skedde inför rätta och, enligt honom, inte föregåtts av någon preliminär värdering. Denna skillnad mellan panfsumma och verkligt värde gjorde det möjligt för pantägaren att pantsätta jorden för ett högre belopp till någon annan. Han kunde också sälja den fiir dess fulla värde, vare sig detta nu skedde till panthavaren eller tredje man.^^ Det framgår av detta, att dylika pantbrev inte kan läggas till grund f()r uppgifter om jordens verkliga värde (substansvärde). Hur lT)rhåller det sig dä med de pantbrev, i vilka jorden tillföll panthavaren till evärdelig ägo om inte betalningen skedde vid fastställd tid? Det visar sig att dessa brev inte ovillkorligen innebär, att den angivna pantsumman var identisk med det slutgiltiga värdet. I ett diplom av år 1400 anges en låg men icke orealistisk pantsumma, och tidpunkten för inlösen av panten angavs. Om betalning inte skedde vid överenskommen tid, så skulle den pantsatta godsmassan efter denna dag betraktas som såld och med kiip upplåten till panthavaren; i detta fall ärkebiskopen. Det fastslogs emellertid dessutom, att två män å vardera sida skulle fastställa godsvärdet om betalning uteblev, och att panthavaren, där panten var bättre, skulle erlägga ytterligare en summa. Gadolin har ställt sig frågan om — Ixijpernchd,^*^ [ — »utgifvandel af utgjorde ett villkor för pantens definitiva Sl) 1404. (iadolin s. 225 ff. 240. Del primära, vid rU avtal om l)rukspaiit. var j)anlliavarens iörvärvando av II y t t j a n d e r ii t 1 e n till den pant.satta jorden. ((Iadolin s. 2821. (iadolin .s. 240. 255. HPH 8100. .Se oekså Sl) 1518. .Med hypcrocha mena.s i romer.sk riitt det eventuella överskott som kan uppstå vid realisation av jianten, sedan panthavaren eller panthavarna nttaf^it sin fordran. Om realisation inte kan ske, så betraktas efter värdering merviirdet såsom hvperocha. Enligt en förordning i kejsar Konstantins lag iir en förhandsbestämmelse i pantavtalet, om att panthavaren vid bristande betalning utan värdering skall erbålla panten, icke giltig. (Nordisk familjeliok band 12 sp. 5.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=