29 också, all då niorgonf»åva icke givils, sådan ändå ansågs ägd i och ined den ])å bröllopsdagen företagna sängledningen. Definilionen av morgongåvan på landsbygden, såsom en gåva given på dagen efler bröllopet, är otillräcklig ocb följaktligen felaktig. Landslagarnas rättstraditioner och de seder som under århundraden levat kvar på landsbygden har inte varit så ensartade som den senare litteraturen ocb huvudparten av den tidigare gjort gällande. Det står fciljaktligen redan nu klart, att det inte kan hävdas, att »sedan urminnes tider (iverlänmats på morgongåvan morgonen dagen efter briillopet.» Någon sådan obruten linje bar inte förelegat på landsbygden i sin helhet, även om det ursprungliga varit binderdagen. Om den bär återgivna lagliga differentieringen, ocb den i praktiken fiirekommande variationen är något fcir Västergiitlands lagsaga speciellt eller ej. finns det anledning återkomma till i annat sammanhang. Nu intresserar det västgiilska kiilbnaterialet närmast ur andra aspekter. Dl'] m1’:d morgongåvan Förenade restämmelserna OM ÄGANDERÄTTEN De villkor som fcirekommit i del praktiska livet framgår åtminstone delvis av urkundsmaterialet. I ett diplom av år 1327 anf()res biljande bestämmelser: Om mannen dog ftire hustrun ulan barn, så (ivergick morgongåvan, med evig rätt, till henne ocb hennes arvingar. Om hon däremot dog hire honom ocb utan barn, så tillfiill det givna honom ocb hans arvingar. De bestämmelserna kan sammanfattas i att morgongåvan i händelse av barnlöshet tilltT)ll den (iverlevande av makarna. Det förklaras dessutom, att då m a n n e n dog först ocb barn fanns i äktenskapet, så skulle det givna tillfalla dessa såsom mödernearv. Det påpekas särskilt, all denna riitl inte gällde barn i annat äktenskap. Carlsson s. 146. ■■53 2646. .Sc också DS 3477, där hcrfif'innan Ingeborg skänker gods ined vissa besliiinmelser knutna till gåvan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=