325 En tung rensk gyllen värderades officiellt, såväl 1492 som 1497, till 1 1/2 mark stockholmsk.^^ Redan i början av 1480-talet räknades i urkundsmaterialet 2 mark svenska, d.v.s. 1.5 mark örtug, som en rensk gyllen, och det värdet har varit det dominerande i slutet av 1400-talet.-- I det följande har en rensk gyllen värderats till 1.5 mark örtuger. En lätt gyllen betalades däremot under 1400-talets mitt med 6 öre.^^ Det har tidigare konstaterats, att diplom med uppgifter om morgongåvans värde kan indelas i två trupper. Den andra av dessa bestod av brev där inget belopp fixerades i mynt eller silver. I stället anges det givnas omfång i gods, jordmått, räntepersedlar eller blandformer av dessa. Då endast gårdsenheterna namnges i diplomen, utan att ytterligare uppgifter förekommer, så saknas i regel helt möjlighet till värdering.Därmed återstår de brev i denna grupp, där det givna anges i räntepersedlar eller jordmått. Under 1300-talet var det ytterst sällsynt att avradens storlek angavs. Betydligt vanligare är att det givna fixeras i jordmått, d.v.s. markland, öresland, örtugland och penningland eller i attungtal och dess underavdelning. I*hi granskning av jordpriserna torde därför vara nödvändig.^® redan i liörjan av 14()0-talet angivits till 5 mark. Se exempelvis Liindholm s. 9. I ett ])ergamentsl)rev, utan dagangivelse, från år 1422 (RA. Or. perg.) viirderas en god gammal nobel till (5 mark. Rasmusson, art. (iyllen i KL V sp. 609. RA. Or. perg. 18/6 1482, 25/1 1485, 18/6 1489, 2/7 1491, 23/8 1495, 15/2 1406, 1/1 1498 samt UUB. Or. perg. 23/10 1493. I (UUB) Or. perg. 22/10 1493 värderas en gyllen till 1.5 mark örtug. -» RA. Or. perg. 11/10 1453. Det förekommer naturligtvis också, att penningar utgör den ena komponenten, så att morgongåvan exempelvis ges i gods och penningar. .Se exempelvis RA. Viksaml. Or. perg. 3/12 1483. Undantagen utgöres naturligtvis av de fall då det i morgongåva givna exempelvis kan spåras i materialet såsom tidigare köpt eller senare sålt, eller där uppgifter om avkastning kan hämtas från annat håll. I det följande kommer granskningen endast att avse marklandet och dess underavdelningar. Attungen tycks nämligen inte kunna hehandlas på motsvarande sätt, eftersom »spridningen» där är så vittomfattande. 21 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=