322 En lödig mark motsvarade i svensk vikt cirka 210.6 gram silver." Morgongåvans storlek kunde också anges i mynt såsom exempelvis nobel, gyllen eller mark (mark öring, mark stockholmsk, mark svensk, mark dansk, mark gutnisk, mark stackot eller (islgötsk O.S.V.). Innan en jämförelse mellan det givna och det lagligt tillåtna kan göras, måste följaktligen förhållandet mellan de olika mynten samt mellan dessa och lödig mark fastställas.*’ I Svealand användes under den här aktuella periodens gång. d.v.s. cirka 1350—^1521, huvudsakligen mark svensk, mark stockhohnsk och mark örtng.” Detta är inget annat än olika heleckningar pä ett och samma mynt. När det obestämda mark penningar eller enhart mark förekommer i källmaterialet så avses även då samma sak. Likhetstecken kan följaktligen sättas mellan mark svensk, mark stockholmsk, mark örtug och mark penning eller beteckningen mark. hhi granskning av ftirhållandet mellan mark och Hidig mark har gjorts av Hildebrand^® och sedermera kompletterats av Dovring. Det är delta, som i det fiiljande kommer att brukas i alla de fall. då urkunderna saknar uppgift om hur många penningar, som skulle räknas på en lödig mark. Dovrings översikt återges här nedan: Omkring 1310—omkring 1350-talets mitt Omkring 1360—omkring 1410 Omkring 1410/20—1430 Omkring 1430—omkring 1450 ” .Jansson, NK 30 s. 16, Måttordhok s. 47 f. Silverniarken var av olika vikt ]iå olika huvudorter i landet. .Skillnaden mellan Skara och .Stockholm var cirka 6 gram. I litteraturen föreligger olika upj)gifter om markens exakta storlek. Skaramarken har angivits till såväl 213.3 som 210.47 gram och .Stockholms mark till 207.2 och 204.62 gram. Differensen saknar här betydelse, och i aktuella fall har det ogynnsammaste av dessa värden l)rukats. Den kölniska marken låg mellan 229.5 och 233 gram. ** Sjögren, s. 345 ff. Dovring s. 193 ff. Lundholm s. 211 ff. Redogörelsen för myntförhållandet hygger i stort sett på de anförda författarna. ^ Det innebär inte, att dessa olika myntheteckningar förekom samtidigt under hela denna perioden. Mark örtug, för att ta ett exempel, tycks omniimnas först i och med 1400-talets senare del. Det hittills tidigaste återfunna heliiggel förekommer i .\rvid Trolles jordehok och härrör från år 1482. (Rasmussou. art. Mark örtug i KL XI sp. 441). Hildebrand, .Sveriges medeltid I s. 933. 1 :5 1 :6 1 ;8 1 :8.5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=