320 Dessa termer, som till skillnad från riddare- och herretiteln mera sällan utsattes i diplomen av innehavaren,^ uppvisar flera svårigheter. Hildehrand har påpekat, att medeltidens terminologi uppvisar oegentligheter i mängd. Han har hland annat konstaterat, att beteckningen frälsemän kunde innefatta såväl riddare som svenner men också användas som motsats till riddare och svenner.^ Beteckningen frälsemän är följaktligen inte entydig. Svårigheterna stannar emellertid infe vid detta. 1 ett morgongåvobrev av år 1471 gav en person a vapen» sm hustru 10 lödiga mark. Detta motiverades med att lagen tillät en frälseman att ge Just det beloppet.^ Breviitställaren har här, trots sin titulering la vapen), uppfattat sig själv såsom underordnad maximihestämmelsen om frälsemän och inte svennegruppen». Del är mtijligl att en person a vapen inte utan vidare kunde sägas tillhiira 20 marksskiktet. Det anförda ger i varje fall anledning till försiktighet vid behandlingen av termerna a vapen, väpnare o.s.v. Det framgår av det ovan sagda att gränslinjen mellan sven och frälseman är synnerligen svår att draga. Den blir inte lättare att upptäcka, då beteckningen sven är sällsynt, medan väpnare, a vapen o.s.v. är vanligare. Benämningen frälseman tycks för övrigt inte ha begagnats av hrevulställaren i något av de bevarade morgongåvobreven. .Sjöfjren. s. 64. ^ Hil<lcl)rand, -Sveriges medeltid II s. 183 f'F. Hildebrand, s. 207, menar också, att det i slutet av medeltiden gjordes skillnad inom triilset mellan v;ill)ördig Iviilboren) och frihoren. De viilbördiga kallailes riddare och vä]inare eller a vapen, medan de frihorna var Iriilsemiin och i all mä n h e t inte kallades av va])en utan utgjorde en Uigre klass. Han fastslår att det ofta är svårt att urskilja om en jierson. som omtalas i en urkund, varit en sådan frihoren eller ej. Löfcjvist har emellertid jiåpekat. att man ofta i sainnia brev kan skilja en riddare, som benämns välboren, frän en mindre kiind j)erson av vapen, som kallas friboren. Någon konsekvens föreligger emellertid inte vid begagnandet av termen friboren re.sj)ektive viilboren. utan eller helt enkelt beskedlig.» samma j)erson kan stämplas som friboren eller viilboren . (Löfqvisl s. 210 ff.) ^ H.\. Or. perg. 27/10 1471. .\nnorlunda i 1’1’B. Or. perg. 21/2 1484 där en person betecknar sig såsom väpnare och för sin del anger beloppet till 20 lödiga mark enligt .Sveriges lag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=