316 Det har redan före 1656 förekommit att hovrätten behandlat en tvist om morgongåva, där mannen under hela sin levnad behållit det utfästa. Så är fallet i ett mål som fick sin avslutning år 1635. De i tvisten inblandade parterna har i detta fall inte rest anspråk på att räntan skulle utgå från och med hustruns diid. Rätten har för sin del bara inregistrerat fakta och inte på eget initiativ funnit anledning att tillgripa landslagen. Här har således domstolen tyst accepterat att mannen uppburit räntan under hela sin levnad. Inte heller Svea hovrätt har. mot bakgrunden av detta och 1656 års dom. anslutit sig till vad Rergman menar varit allmän åsikt.'’* Inte ens högsta dömande instans har varit entydig. Det torde framgå av allt detta, att meningarna verkligen varit delade. Denna problematik ftirelåg, för adelns del, ifråga om arve- och avlingegods inte i 1644 års stadga samt 1653 års resolution. I dessa fastslogs, alt morgongåvan, som nu var fädernearv, skulle följa mannen så länge han levde, och detta vare sig hustrun dog före eller efter honom. 1734 års lag löste problemet på ett annat sätt. luiligt GR 9:3 »dog» morgongåvan, då hustrun avled före mannen. Det givna betraktades också såsom fäderne- och icke såsom mödernearv. R.\. Svea hovrätts arkiv B II a 6 5 1()35, vol. 7 fol. 22. E \l a 2 aa Le 70, 13. 1656 års dom kom att åberopas som prejudikat. .Så skedde i målet mellan .\xel .Stålarm, på sin luistrns vägnar, och Hans Kyles arvingar av det andra giftet. Hans Kyle hade givit sin första hustru en morgongåva, som han behållit under sin levnad. Hans dotter fordrade nu att riiutan av morgougåvogodsen skulle utbetalas. Refereuten förklarade i sitt votum. att han fann det biist att följa ])rejudikal. och att riintan tliirför skulle utgå från del ögonblick, då fadern trädde i det andra giftet. Den följande debatten i riitlen saknas nu i källmaterialet. Det är inte möjligt att avgöra, om referentens votum godtagits oeh hovrätten återigen funnit att riintan skulle utgå i och med det nya giftet. Det visar sig att Haiis Kyle testamenterat gods 1 Ingermanland till dottern. Rätten förklarade i sin tloin att dessa oeh morgongåvans ränta kompenserade varandra. (R.\. .Svea hovriilts arkiv. E ^’I a 2 aa Le 110: 1. 12. Dom den 4 3 1661). Schmedeman I s. 243. Ny lagsamling, första häftet, s. 42, GB 0: 3, 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=