28 I övrigt ger urkundsmaterialet ingen upplysning om tidpunkten för givandet. Materialet är som synes magert men fullt tillräckligt, för att bekräfta att givandet också i det vardagliga livet skett vid olika tidpunkter. Det kan således konstateras, att morgongåvan enligt den yngre Västgötalagen kunde ges på såväl bröllopsdagen som på dagen efter bröllopet. 1 den mån gåvan bestod av jordagods, så blev tidpunkten för omfärden det avgörande. Skedde denna på bröllopsdagen, så var morgongåvan också, i och med sänggåendel. given på bröllopsdagen; skedde omfärden på dagen efter bröllopet, så var också givandets slutliga bekräftande förlagt till denna dag. Då gåvan bestod av lösöre, så var det hela avslutat på bröllopsdagen. Att de båda tidpunkterna, bröllopsdag och binderdag, också begagnats i det vardagliga livet framgår av de ovan anförda diplomen. Den iildre ^'ästgötalagens bestämmelser innebär att åtminstone morgongåva given i löstire gavs på bröllopsdagen. Den innebär (lotter, var gift nicd Jöns Brndsson (Lejonansikte, Bengt Nilssons ätti och erhöll den 27 9 1351 (DS 4748) morgongåva av honom. Hennes hror kallar emellertid redan ett halvår tidigare (DS 4700) Jöns för »magh». Hon hade förut varit gift inte bara med Bryniolf Haraldsson iitan också med en herr .\ntonius. Det var den sistnämnde som på riitt hinderdag gav morgongåvogods i \’ästergötland. Detta äktenskap var det första, åtminstone av dessa tre. Larsson konstaterar, s. 416 not 15, att sönerna Sten och Hemming Jönsson omtalas som enda arvingar efter Kristina Ilemmingsdotter. Det finns emellertid också en dotter Birgitta, vars fader var Bryniolf Haraldsson. (R.\. Odat. j)erg. brev nr. 98.) Det är ur genealogisk och godshistorisk synpunkt möjligt att komma betydligt längre, både framåt och bakåt i tiden, än vad som hittills skett i den i litteraturen förda diskussionen. (Se förutom det tidigare omtalade odaterade hrevet nr 98, också exempelvis RPB 1273 osv.) 1 detta sammanhang skall emellertid inte de olika spörsmålen tagas upp till granskning. (Se Larsson men också Karl L’no Petterssons art. Lejonansikte, Bengt Nilssons ätt i .\ldre svenska friilseshikter 1:1 s. 72.) ^'id Tyrgils Knutssons bröllop i Stockholm, i början av 130()-talet, gavs, enligt Erikskrönikan, morgongåvan dagen efter bröllopet. Den bestod, fortfarande enligt denna krönika, av huvudgården Gum med elva underliggande gårdar. Gum var belägen i Västergötland. (Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning av .\ke Holmhäck och Elias Wessén s. 55 not 55. Styffe, Skandinavien under unionstiden s. 155 ff samt Jarl Gallén med bidrag av A. Filip Liljehohn, art. Tyrgils Knutssons iitt i ,\ldre svenska friilsesläkter 1.1 s. 89.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=