315 alt det någorlunda kompenserar den ränta, han uppburit av morgongåvan. För det femte påpekas, att den första kullen inte talat på moderns morgongåva, förrän fadern gått i andra giftet, och för det sjätte hade de inte » doom och inthet siichl revision,» — Revisionsrätten gillade därför hovrättens dom, även i denna punkt om räntan/*^ Det här anfiuda innebär, alt kommissarierna hade ett flertal »åsikter». De ansåg f()r det första alt räntan, strikt lagligt, och i (iverensstämmelse med morgongåvobrevet, skulle utges omedelhart efter hustruns död. De ansåg också, att detta fullt lagligt kunde ändras genom alt hustrun avstod sin rätt. De ansåg att det bruk som förekom, i det att räntan behölls av mannen under hans livstid, var emot lag. De ansåg slutligen, av allmänna och speciella skäl, att det fanns tillfälle, då räntan inte skulle utgå förrän i och med andra giftet. Vid det slutgiltiga valet som i detta mål fordrades mellan de olika ståndpunkterna fastnade man för del sistnämnda, dock med ett påpekande i domen att del skett f()r vissa skäl. Den enligt Bergman gällande åsikten har som synes inte varit så entydig som förmodats. Det rådde delade meningar bland adeln om tidpunkten. Det vanligaste men långt ifrån det allenarådande tycks i del praktiska livet ha varit att mannen upptagit morgongåvoränlan under sin livstid. Det har emellertid också hänt alt avslut skett vid omgifte liksom vid moderns dtkl.^** acqviescerat vidh Hoffrättens .SHi’ X\'l s. 532 f, 535 ff, 539 ff. R.\. Nedre jii.stilierevisionen. Rev. akl. 1()7() n()\ . 22. Dom den 9/7 1(>5(). mannen under licla sin levnad behållit en utlovad morgongåva trots att han senare gift om sig är inget för ItjOO-talet speciellt. Det fiirokommer redan under medeltiden. .Så har exempelvis lagmannen i Sötlermanland Nils hirengislesson gjort. Hans andra giftermål ägde rum år 142(5, men barnen i det första ;iktenska|)et erhöll först efter faderns död den morgongåva som deras moder lovats. (LStR. Or. i)erg. 20/8 142(5, 10/10 1441.). Det linns också helägg ])å att morgongåvan utliimnades redan under faderns levnad. Så iir fallet år 1434 då mannen gav sin måg, dotter och son deras lagliga m()derne, i vilket också morgongåvan ingick, efter den nu avlidna modern. (R.A. R 1(5 fol. 137v, 27/3 1434.). .Så har också, i ett annat fall skett år 1484. (ITR. Or. perg. 21/2 1484.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=