RB 21

314 gälla, så hade fadern avskurit sig från denna rätt genom att han i morgongåvobrevet givit halvparten såsom möderne i enlighet med lagen. Om morgongåvobrevet sknlle gälla i denna punkt, där han givit enligt lagen, så skulle den så mycket mera gälla i den andra punkten, där han också givit efter lag. Vanan kunde därf()r inte gälla donatoris voluntatem». De avvisade också påpekandet, att ftirdelningen mellan kullarna av det som ursprungligen kom fran fadern på detta sätt blev olika, och därigenom skapade träta mellan syskonen. Därmed hade kommissarierna klart tagit ståndpunkt i de två frågorna, och det återstod för dem bara att granska den tredje och sista åsikten, som utgick från hovrättsdomen, och enligt vilken räntan skulle utgå från och med det ögonblick fader ingick det andra giftet. Revisionsrätten förklarade sig aldeles kunnat ogilla dhenne medellvägh. serdeles in hoc casu,» och angav sex skäl till detta. De förklarade, fiir det första, att mannen aldrig varit gift i hustruns fasta gods och därför aldrig innehaft dess dominium. Dessa gods går ju också till hustruns släkt, om hon dör först utan l)arn. I morgongåva däremot har hustrun inte »dominium vivente marito». utan den ftirhlir, »ehnruvähl in suspenso». hos mannen. Han har följaktligen samma rättigheter som tidigare, i de fall då han överlever sin hustru utan barn. Även om inte detta gjorde »sa synes lijkavist, att för den difcontra expressam legem ex defuncti icke så nagot stort i saken ferentie, som är emellan deras andra möderne och mårgongåfvan. som ex mera liberalitate kommin är. kan skiähligen något ex ae([vo ex bono dispenseras». Som andra skälet åberopas det 18 kapitlet i giftermålsbalken. att mannen skulle utge den tidigare kullens morgongåva, då han ingick nytt gifte, såvida det inte skett tidigare. Skedde inte detta, så utsattes straffet fiirst da. och inte fcirr. Dessa två skäl har allmängiltig karaktär, medan de efterff)!- jande har en mera medvetet speciell inriktning på målet. 1 det tredje skälet anfiires nämligen, att den första kullens morgongåva var sttirre än den andras, och att det därbir syntes skäligt, att de fcirstnämnda inte gick fram så hårt. F()r det fjärde på})ekades. att fadern fcubättrat den förra kullens miiderne. och

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=