312 De av Bergman anförda protokollen utgör en del av den revisionsdiskussion, som fördes i samband med behandlingen av målet mellan Ake Axelssons arvingar. Den nu avlidne Ake Axelsson hade gift sig första gången år 1616 och andra gången 1653. Barnen i den första kullen ville att morgongåvogodsens ränta skulle utbetalas från och med moderns död. Den andra hustrun opponerade sig mot detta och menade, att motparten därmed ville frånträda allmän sedvänja och vanligt bruk, som i detta fall innebar, att fadern behöll morgongåvan i sin livstid.^’ Svea hovrätt beslöt emellertid, att räntan skulle utgå från det ögonblick mannen trädde i det senare äktenskapet.^** Denna dom visar, att åtminstone hovrätten intagit en annan åsikt än vad Bergman menar vara gällande vid den tiden.Det bör också konstateras, att svarandens åsikt om vad som var vanligt bruk överensstämmer med vad som framförts av Stiernhöök och Rålamb. Bakom den revisionsdom, som utfärdats den 9/7 1656, stod inte bara riksrådet utan också ett antal speciellt förordnade kommissarier. Under diskussionens gång rådde delade meningar om vid vilken tidpunkt räntan skulle tillfalla barnen i den fcirsta kullen. De flesta ansåg emellertid, att överlåtelsen skulle ske omedelbart efter moderns död. RA. .Svea hovrätt.s arkiv E VI a 2 aa Lc 105; 6, 1. '*•* R.\. Svea hovrätts arkiv B II a 2/4 1656, vol. 28 fol. 21. Assessor Berliiii^ »explicerade» hovrättsdomen inför riksrådet sedan målet förts vidare till revision. Han förklarade att det syntes skäligt att fadern, niir han ingick nytt gifte, avträdde morgongåvan. Att överlåtelsen skulle ske då och inte tidigare framgick av giftermålshalkens kapitel 18. (SRP XVI s. 535.) Kan man, med Bergman, ur riksrådsprotokollet utläsa att det tidigare förelegat en skillnad i åsikten om behandlingen av morgongåvans kapital och ränta? Bergman har här Icrukat en utsaga av riksamiralen, vilken ultalat sig om hur Carl IX och Axel Ryning uttytt landslagens GB 10. l)e håda lär ha ansett — — alt dhet skall vara barnomen för möderne, antingen till dess fadern går å andra gifftet, eller och blifver dödh. och icke straxl effter modherens dödh, hvilket effter tyskan kan förstås ('.Sey').» (.SRP X\'l s. 522). Detta är visserligen något oklart formulerat, men innebörden torde vara, att morgongåva icke var barnens möderne i och med moderns död. utan antingen från och med faderns nya giftermål eller hans död. Om någon skillnad föreligger, så skulle den snarast innelcurit det motsatta mot vad Bergman gör gällande. Någon åtskillnad mellan kapital och ränta kan, som synes, inte utläsas ur detta.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=