311 f»ällande att den tolkningen icke överensstämmer med dess verkliga mening. Vid en jämförelse mellan denna paragraf och andra lagrum framgår det, att lagen siiker skapa kärlek, barnslig plikt och pietet mellan fiiräldrar och harn, samt att den påbjuder, att barnen skall fiida sina fciräldrar. GB 10 skulle följaktligen kidlslå lagen och vara emot såväl guds lag som naturlig lag. I lagen tillätes jus partriae potestatis, d.v.s. faderlig rätt och myndighet (")ver barnen, och dess fcirnämsta verkan består av att fadern, i sin livstid, skall njuta usum fruetum av barnens mödernegods. Detta har också genom långvarigt bruk gillats i landet och har laga kraft. Rålamh påpekar emellertid att, även om »en eller några få» kan ha handlat mot denna sed. så gör en svala ingen vår. Hans slutsats blir, att morgongåvan efter moderns död hiir — — »Barnomen fiir Möderne quo ad proprietatem,» d.v.s. till äganderätten, men inte »quo ad usum d.v.s. till bruk och ränta, fiirrän fadern (hitt."*'* vara fruetum.» 'krots de olika åsikter som fiirefunnits hland juristerna, så har, enligt såviil Sliernh(")()k som Rålamh, ett bruk rått. Detta bruk. som inneburit att mannen under hela sin levnad behållit avkastningen av morgongåvan, har dock inte varit hett allenarådande. Sued hovrätt och Kiingl. Mdj:t Bergman har i olika sammanhang behandlat frågan om dominium. Han har, hl.a. med ledning av rådsprotokoll från tiden 18/0, 30/0, 1/7, 4/7, 7/7—9/7 1050 angående mannens dominium, »det ansågs da ännu, att mannen åt- gjort gällande att — minstone vid inträde i ett andra gifte vore skyldig (såsom enligt I.L Gh 18| utge morgongåvans kapital till barnen med fiirra husirun (en uppfattning, som påstås ha varit den härskande ])å (åirl IX;s tid), men avkastningen åter omedelbart med Ikirjan efter hustruns diid, eftersom morgongåvan komme i konsideration såsom ett arv efter deras mor’.» Hålanil) s. <S ff. Hälaiiib gör giillanöc, all om vi öe 1'aclo \ill gå ifrån (hmiia scaien. så inåsle ^i f(')lja CiB 10 också ])å det siittet alt alla hölar 40 mark. som överskridit de tillåtna maximibestiimmelserna; något som han tror sknlle hållas f()r oskiiligt eller omiijeligit». Bergman s. Ö8 not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=