310 Enligt Stiernhöök har det bland svenska jurister rått delade meningar i fråga oin dominium, d.v.s. herraväldet över morgongåvan. Den ena av de två grupperna hävdade, att herraväldet över morgongåvan transporterades över på hustrun, så snart fasta givits på rätt hinderdag. Det förhållandet, att mannen sedan hade usum fructum, betog inte hustrun herraväldet över morgongåvan, lika litet som hon förlorade dominium över de gods som hon ägt före äktenskapet, och vilka även mannen nu nyttjade. De påpekade också, att morgongåvan var barnens mödernearv, och att den inte kunde tillfalla barnen omedelbart efter hustruns död, om hon inte ägt den medan hon levde. Den andra gruppen hävdade, att morgongåvan, sedan den utlovats och ulfästs, blivit dominium in suspenso, så länge det inte var klart, vilka villkor som skulle råda. Lika litet som mannen kunde säga att han ägde del givna, eftersom han frånsagt sig det, lika litet kunde hustrun yttra sig, eftersom hon inte visste vem som skulle överleva av dem eller, om barn skulle födas, vem som då skulle överleva. Dessutom stadgar lagen, att morgongåvan skall givas först när skiftet sker efter mannens död. Det är följaktligen först i och med detta, som hustrun får dominium. Den praxis, som enligt Stiernhöök »mästedels» gällde, var att mannen behöll morgongåvan i sin livstid — »och synnes hafwa sigh denn condition reserverat olimiterad, att den skulle behålla mårgongåfwa, som längst lefwer, hälst emedan gemeenligen plägar wara omyndige barn. som han upföda och försiiria skall, hwar till ähr icke obilligt, att af mårgongåfwo contrihueras, hwadh dher af falla kan».^^ Stiernhöök har här i positiva ordalag uttalat sig om praxis men inte själv tagit ställning till lagen. I sitt huvudverk tycks han inta standpunkten, att fadern, mot barnens vilja, inte ens kunde få nyltjanderätlen, då morgongåvan var möderne.^- Ralamb polemiserar i sitt verk mot de som menade, att barnen kunde driva fadern ur possession av morgongåvan. Han ])äpekar, att utgångspunkten för en sådan åsikt finns i GB 10, där morgongavan betecknas som barnens mödernearv, men gör samtidigt Almquist, Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666—1686 s. 184 f. Stiernhöök, De jure Sveonum et Gothoruin vetusto s. 164.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=