308 att mannen gav sin hustru gods i morgongåva och därvid begränsade äganderätten till hennes livstid. Det rådde emellertid delade meningar hland domarna, när hovrätten år 1650 ställdes inför frågan om detta var tillåtet eller ej. Några av dem menade, att det var emot adelsprivilegierna, att frälseman gav en ofrälse kvinna jordagods i morgongåva. De gjorde gällande, att kvinnan överhuvud taget inte kunde njuta godset utan i stället skulle erhålla penningar i sin livstid. Det blev emellertid inte deras åsikt som segrade, utan referentens fiirslag. som samlade de flesta rösterna. 1 domen fiirklarades, att hustrun skulle njuta sin morgongåva så till vida att hon ägde riitt att hebo gården och obehindrat uppbära årlig ränta eller avgäld.^^ Samma tvistepunkt kom några år senare, och då i ett annat mål. upp till debatt. Hovrättens medlemmar var nu eniga. Även Johan Gyllenstierna. som tidigare opponerat sig. ansåg nu att eu adelsman ägde rätt att ge sin ofrälse hustru gods med äganderätten begränsad till hennes levnad. Det stadgas helt kortfattat i adelsprivilegierna, att barnen i ett äktenskap mellan adelsman och ofrälse kvinna inte skulle njuta adlig frihet och heller inte, efter faderns död, erhålla hans jordagods.^' Hovrätten ställdes år 1652 inför frågan om innebörden av detta stadgande. Hustrun hade i detta fall på livstid erhållit ett gods i morgongåva. Den gården hade mannen innehaft såsom Norrköpings beslutsgods. Referenten konstaterar i sitt votum, att dcf som han utlovat under sin livstid. H:ir har således hustrun förlorat den utlovade morfiongåvan eftersom hon varit ofriilse. Däremot har morgoiif^åva inkluderats i den gjorde förlikningen. |H.\. Svea hovriitts arkiv E ^'l a 2 aa Le ‘»ö:2. 7. B Ila 15/7 1042. vol. 14 fol. 8; 17 1048, vol. 15 fol. 2; 20/11 1044 vol. 10 fol. 2; 18/11 1040. vol. 18 fol. 81. .V Ila 20 10 1040, vol. 8 fol. Iv f.) 1L\. Svea hovrätts arkiv E \’I a 2 aa Lc 100:2, 15. Häri dom den 20/11 1050 och jjrotokoll den 15/11 1050. II a 15/11 1050, vol. 11 fol. 1 f. I detta speciella fall hade motparten klagat på alt kvinnan ruinerade gården. Hiitten beslöt, alt hustrun inte vidare skulle befatta sig med hemmanet, ulan all skötseln i övrigt tillkom den rätte ägaren. B.\. Svea hovriitts arkiv II a 10 5 1052, vol. 18 fol. 0 ff. .Så också i .Svea hovriitts dom av den 20 8 1052. (H Ila 20 8 1052. vol. 24 fol. 11. .\ Ila 10 5 1052, vol. 13 fol. 0 ff. E Via 2 aa Lc 101:2, 7.) .\rslrycket 7/5 1022.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=