306 förklarades också, att Ingeborg Jacobsköld inte var berättigad till arv efter sina föräldrar. Kungl. Maj:t var i sin dom, sedan målet förts vidare till revision, av samma mening. Det framgår av detta, att dottern även som änka kunde förmenas mödernet och därmed även moderns morgongåva, då hon, mot sina föräldrars vilja, ingått ofrälse gifte. I detta mål har föräldrarnas vilja, att dottern inte skulle få del av arvet, legat i linje med bestämmelserna i GB 3 om faderns och/ eller moderns rättigheter. I adelsprivilegierna stadgas endast att kvinnan förbrutit godsen och några alternativa möjligheter, genom föräldrarnas förlåtelse, ges inte. Hovrätten behövde inte i detta mål behandla skillnaden mellan landslag och privilegier. Det problemet har varit aktuellt i en tidigare rättegång. Dottern hade i detta fall gift sig ofrälse. Det föranledde modern, som överlevt sin make, att testamentera gods till sin dotter. Vid den tvist som uppstod, gjordes det från dotterns sida gällande, att godsen inte förbrutits. Referenten förklarade i sitt votum att testamentet skett mot lag och privilegier. Modern hade genom detta velat förekomma det straff, som dottern genom sin förseelse ådragit sig. Han fann därför att godset förfallit under dotterns närmaste släkt och förvanter. Mot detta opponerade sig två av domarna. Lagerqvist menade, att dottern erhållit sin moders förlåtelse och samtycke till att äkta den ofrälse maken. Han tyckte därför att det var skäligt, att dottern i enlighet med privilegierna bötade 2 års ränta för gården. Därefter skulle den, enligt testaR.\. Svea hovrätts arkiv B II a 15/12 1658, vol. 30 fol. 68. Dom också i Nedre justitierevisionen. Rev. akt. 1662 mars 25, april, maj 9 *. R.\. Riksregistraturet 9/5 1662, fol. 472. Kungl. Maj:t tilldömde, trots detta, Ingeborg 20 tunnor årlig spannmålsränta under sin livstid. Hon förbjöds samtidigt att förpanta, försälja eller »i någon måtta äganden till förfång gravera». Bakgrunden till denna del av domen framgår av diskussionen i rådet. Drotsen Per Brahe påpekade där, att motparten samtyckte till att fru Ingeborg även i fortsättningen under sin levnad skulle få behålla 20 tunnors ränta; dock med förbehåll för försäljning och förpantning utanför släkten. Rådet resolverade, att domen skulle koncipieras på detta sätt, eftersom motparten, assessoren Nils Nilsson, annars skulle få föda sin moster. (R.\. Rådsprotokoll 7/5 1662, fol. 231 ff.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=