304 utan att inhämta detta samtycke gifte sig med ofrälse, så hade hon därigenom, till niirmaste släkt och förvanter, förbrntit sitt gods och fasta arv. Även de barn som hon avlat i ofrälse var då skiljda från allt jordagodsarv.-' En änka fcirlorade således i ett dylikt fall den morgongåva somhon tidigare erhållit av frälseman. Om mannen däremot var frälse, så skulle de båda. till närmaste hospital, böta två års ränta av sitt jordagods.-^ ^’ad som här sagts gäller även dä jungfru eller mö tagit man mo t det samtycke som erfordrades. Här nämnes visserligen inte änka, men hon torde även i ett dylikt fall, då mannen var ofrälse, ha förlorat en av frälseman tidigare given morgongåva. Det stadgas också alt änka, jungfru eller mö, somlåtit sig lägras av frälse eller ofrälse, har förbrutit sitt jordagods till de närmaste arvingarna. Hade emellertid detta brott skett med fästmannen, sä skulle båda höta två års ränta av sina jordagods till niirmaste hospital. Änkan förlorade således, då hon lägrats av annan man iin fästmannen, sin tidigare av frälseman givna morgongåva. En viss förändring har här, som synes, skett i förhållande till landslagens motsvarande stadgande. Dessa stadganden innebär också, alt bestämmelserna i GB 3 om faderns och/eller moderns förlåtelse, då frälsedotter mot deras ja och vilja ingått ofrälse gifte eller begått lönskaläger, förlorat sin betydelse. En moder kunde exempelvis inte längre förmena eller tilldela en dotter sin morgongåva. Författaren till »En kort traktat om morgongåvor» har följaktligen inte rätt, då han menar att modern alltid hade makt att skilja dottern från sin morgongåva. Stadgan tar också upp det fiirhållandet, att adelsmännen nu en tid gift sig med ofrälse eller vanfrejdade kvinnor. Adelsmannen förbjöds nu att gifta sig ofrälse. Om detta skedde utan kungens särskilda tillstånd, så skulle barnen i ett dylikt äktenskap inte alt i)å kärandens klagomål disponera i saken i den händelse att målsman och släktingar oskäligen satte sig emot giftermålet. Arslrycket 7 ö 1622. .litgerskiöld gör här felaktigt giillande. att hon »förhröt» sina gods även då mannen var frälseman. .Så är emellertid, som synes, inte fallet. I.liigerskiöld. .SivT 194.') s. .)1.|
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=