;i()2 LÖNSKALÄGKR. GIFTK MKLLAX FRÄLSE GGH OFRÄLSE I hiiulslagariia stadgas all en änka cRer jiingl'ru soin bfgall Uuiskalägor hade i'ch’verkat sill frälse. En änka knnde h'djaklligen hu'verka sin morgongåva då det givna bestod av frälse.^’’ I landslagarna stadgas också att änkan efter en inan som tjänat frälse skulle vara frälse och fri från all tjänst till bon ingick nytt giftermål. Om den nya maken var frälseman, så skulle han g()ra tjänst iiven för hennes gods. Var han däremot honde, så skulle hon ntgiira skatt och ntskylder som en bonde.-" 1 en regementsordning för Västergötland av år 1540 upprepas en del av landslagens stadganden, samtidigt som en viss accentuering sker. Gustav Vasa förklarar nn, alt en man som icke var född av adeln i fortsiiltningen inte skulle ta friboret giftermål, såvida inte kimgen det tillät. 1 den mån en friboren änka eller jungfru gifte sig med ofrälse, så skulle hennes gods läggas under skatt i enlighet med lagen. Detta stadgande knnde i vissa fall få betydelse för en i jord given morgongåva. En änka, som tidigare varit gift med frälseman, och diir\ id erhållit morgongåva i hans gods fick vid ofrälse omgifle finna sig i att denna morgongåva lades under skatt. Del motstånd mot gifte mellan frälse och ofrälse som från knngamaklens sida kommer till uttryck i regementsordningen fanns, omiin av andra orsaker, också bland adeln. Vid förhandlingarna om privilegierna år 1569 begärde adeln. att änka eller jungfru, som var fckld av adel, inte skidle få ingå äktenskap med en man som »iche af adel fiidd är». Adeln fordrade vid brott mot detta, att kvinnans gods skidle säljas till de närmaste släktingarna eller arvingarna, och inte, som knngamakten menade, indragas till kronan. Rådet ville dessidom. att inte heller adelsman skulle få »förnedre sigh med ofräls eller ringe gifftermåll». Om sä skedde, sä skulle godsen tillfalla '« .MKLL KgB 21:2. KrLL K^B 122. -« MEI.L KfiB 21 pr. KrLL Kt'B 22 pr. Boethius s. .Tä^crskiöld. .StvT 194.') s. 46, 4S. .SR.\ I; 1: 1 s. 27.4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=