301 ffivna, enlij'f såväl inorgongåvoljrev soin avvittringsinstrunienl. horde heniralla till samtliga harn såsom deras möderne, och all detta också var det vanliga enligt lag.^'"’ Det l)etyder emellertid inte, att hustruns dispositionsrätt efter makens död var hegränsad till de fall då hon (iverlevde honom harnkis eller saknade livsarvingar. Författaren till »Kn kort traktat om morgongåvor» anf<)r, med utgångspunkt från landslagens GB 3, tillfälle då fadern och/eller modern kunde skilja dottern från hl.a. morgongåvan. ICnligt det anförda stadgandet hade en nu") förverkat sitt fäderneoch mödernearv, men icke annat arv. om hon mot faderns eller moderns vilja tagit man. Detta gällde vare sig hon honom till laggifl man eller i kinskaläge.» — eller modern kunde emellertid i ett dylikt fall ge henne hirlåtelse. Om så skedde, ägde hon rätt att ta full arvslott. Det framgår rent allmänt av detta, att hustrun då hon överlevde mannen med harn stundom, inom vissa griinser, kunde avgöra fiirdelningen. Det framgår också av det ovan återgivna lagstadgandet, att denna dispositionsrätt ingalunda var hegriinsad till morgongåvan eller hustruns person. Bestämmelserna i GB 3 kom sedermera att kompletteras genom utgivandet av 1022 års adelsprivilegier. Denna stadga skall emellertid, i det fcHjande. s(\s i ett något mera omfattande sammanhang. »tager . k'adern och/ Boij^niaii s. 82 1. RA. Svea hovrätl.s arkiv R II a 10 2 1()88. vol. 54 I'oI. f iRorfiinan har 1’elaktigl fört denna dom till den 10 2 1082.1 I'2n kort traetat oin Morgongåfwor. (iap. X: 7. 8. '' Den anonyme författaren tror också att detta fjiiller fiir son i samma heläf^enliet, trots att la^en endast omniimner dotter. Orsaken till att lagen inte omtalar son, utan endast dotter, finner han i »at Qwinfolek iire eenfaldige oeh kunna snart låta (ifwertala och låcka sigh». (Kn kort traetat om Morgongåfwor. (äi]). X; 0 och följande paragrafer i detta kapitel.) MELL oeh KrLL GB 8. (Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning av Äke Holmhäek och kdias Wessén s. 40, GB 8.) Detta stadgande återkommer också i ME.StL GB 8. 1 landslagen stadgas att då tvist uppstod, om de hade förlåtit henne eller ej, så skidle delta avgöras av 12 män. Stadslagen förordnar däremot, alt hon skall — — — »styrka det med sex vittnen och svärja, att det var henne förlåtet», (Magnus ICrikssons stadslag i nusvensk tolkning av .\ke Holmhäek och Elias Wessén s. 80, GB 8 ])r,)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=