iiile kiiiulo ilisj)()iuM'a ('>V(,“r del oiler l)oha!4. iilan all del inaslo (haM'l'cu'as I ill arvini^arna." Bland ro])ro.sonlanlorna l'(')r avlinj^olankoii rUorlinnos saviil LocctMiiiis som SliornlKuik. Don sistnämnda konslalerar. all oin do in^a barn wan, soin liingsl lot’wor. j — »hatwa tillhopa, sä bohällor don inäri^oni^äf- ] Inislrnn l'<")r sill aflingo».^ 1 do doinar soin nndor IbOO-lalot nttärdals av Svoa hovriill bar inorj^oiiJ^ävan bolraklals soin bnslrnns avlinj»o, i do fall da bon barnbis (ivorlovdo inannon ollor dä bon övorlevl säväl inan soin barn.’’ Dol bar sälodos varit lillätol fiir Inislriin all toslainontora ' 1 ('Il i l TM I (")r\ ar:((l haiulskril t, 15 101 c 2 lol. (11 11'.. I'inns (>n skrift hclillad »1 lispulalio om Mori'oiii.'afwa». k'nligt förfallami finns dol i .Svorii^es laf» Ivä slaf's avlin;,'(.‘ji)rd; sädan soin förviirvats nual t jiinst och sädan soin köpts. Ins'iaislans i lagen lalas det oni morgongåvan soin avlingc. Det framgår tydligt i (islgötalagens (115 10. där det siiges. alt om mannen dör harnlös. så ii r V e r hnslriin morgongåva i jord. På samma siitt kallas morgongåvan arv i KrLL;s .\I5 11, liksom i stadslagens högmålshalk kajiitel åtta: »Om luistrii driiiier Bonde sijn. då ärfner hon iidse Ilindersdagssgifft sina. ly all ingim må sigh annan till arfs drii|)a. Deremol förslås fiillkommeligen, om hon eij driiper honom då iirfuer hon in sin hinders dagss giffl. .Men hafiia Ihe ]5arn sin emellan, då iirfuer Barnet fadren. oeh den ålårgongåffno hlifiu’r lå iirfdt som fiideriu’. oeh ej som Möderne, hiiilket hon eliest hade hlifiiil. så frampl then ieke ])å thetta siillet förhrnten woro. som sagt iir; ' liflersom lagen med så klara oeh tydliga ord sjiih’ klargör, att morgongåvan iir ar\’, så finner föirfattaren för gott att hålla med Sveriges lag. Han konstaterar, att oriitt oeh injnrier har följt av att den genom missförstånd riiknats för a^- linge med de friheter som medf<')ljer dylik jord. Det står fnllkoinligt klart f('>r »Disputatios» författan-. att niir iikta makar får harn. så hlir morgongåvan ar\’. d.v.s. möderne. Men skall den riiknas för arv. a\lingeskiink eller gå\a då hnstrnn harnlös överlever mannen? Med hiinvisning till ()stg(')talagens (iB 10. Krl.I.is AB 11 samt stadslagens (iB t> sluter författaren sig till att den hlir arv. Hustrun kan följaktligen inte elter behag disponera, skiinka. giva eller hortförsiilja den. — så innehåller »Dis|)utatio kinligt kataloguppgifter angående 15 101 e 2 i lU'B »argumentering ang. morgongåvans riittsliga natur, i sak (')verensstiimmande med ' Ihi kort traetat om Morgongåfwor’. —. Den utsagan torch', som synes, inte vara riklig i det här aktuella fallet. .Mnupiist. Förarbeten till S\’eriges rikes lag lOOO—lO.SO s. 1.’12. l.oeeeiiins. .Synopsis juris ad leges Snetieas aeeomodata s. 1S.'5 ff. 187. A\en Bålamh förklarar, alt det enligt lag finns två slags jord. mimligen ar\ och a\linge. oeh inget diirc'inc'llan. (Bålamh s. 2481. ” ]5ergman s. 82 f. Förulom de av Bergman aheropade domarna, se iivc-n: H.\. .Svea hovriitts arkiv 1C \'l a 2 aa I.e 20. .'>. Dom clc-n 4/11 1010. F \’l a
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=