‘2‘)<S (letta (le län soin konungarna tidigare givit, och som var avlinge g(jds men trots detta inte kunde handhas hur som helst/ Även t'(")rt'attaren till »En kort traktat om morgongåvor» opponerar sig mot gängse åsikt. Han menar, att det givna skall ses som »Matrim(3niale honorumeller Echtenskapsgods» med alldeles speeiella egenskajjer, som skiljde den från såväl arv som avlinge.^ Ihiligt hon(3m kunde det inte — »wara de jure effterlåtit» att barnlös hustru fritt disponerade över iiKjrgongåvan.*’ Det fanns också fiirespråkare fiir tanken att morgongåvan var arv och icke avlinge. Enligt denna åsikt framgick det klart av Sveriges lag, att det riirde sig om arv, och att hustrun följaktligen ■* R.\. .S\c'a liovratls arkiv E \'l a 2 aa Le (i, 10. SkrivvLsen är dalcrad don 2;i l0 101.'). ^ En korf Iractal om Morgongälwor (iap. VI, \’II. Denna .slidsats när han på följande .säU: Arvegods är det som lagligen ärvts och urminnes hiivd. liftersom luistriin erhäller morgongåxa genom donation oeli gåva. så följer all morgongåvan inte ;ir arv. .\vlingegods är det som man förvärvat genom . Då morgongåvan ges - ».Snällicet, Konst oeh .\rbete» — egen efter lagens befallning, oeh inte förvärvas på något av de uppräknade sätten, så följer att morgongåvan inte heller kan ses som avlingegods. För det andra: om hon dör barnlös, oeh mannen (iverlever henne, så lar hennes arvingar sin fulla arvslott av allt hon efterlämnar. Morgongåvan däremot tillfaller den som lever längst. ]''ör del tredje: Avlingegods kan man göra med vad man vill. medan morgongå(an efter hennes död skall tillfalla barnen såsom arv. Förfaltarens slidsats lilir. att morgongåvan inte heller kan anses som avlingegods. Den definieras till att börja med såsom en gåva som skiljer sig från andra gåvor. Om morgongåvan säges det, att den måste ges på riitt hinderdag eller första bröllopsdagen (medan andra gåvor kan ges när som helst), att mannen måste ge sin hustru den (medan andra gåvor ;ir villkorliga), alt barnen skall ärva den (medan man med andra gåvor kan göra som man vill), och alt den stannar hos den som lever längst och inte går till arvs med hustruns sliikt. då hon diir barnlös (medan andra gåvor går till arvs). Morgongåvan kan lika litet som längods kallas arv eller avlingegods. Den bör i stället betecknas som matrimoniale bonornm eller äktenskapsgods. ® En kort tractat om Morgongåfwor Gap. IX. Detta motiveras med att mannen inte gärna kunde ge hustrun större rätt i morgongåvogodsen än han själv ägde. Mannen kunde endast i ett fall låta godsen gå ur släkten, nämligen som morgongåva. Därav följer att hustrun inte kunde ge bort den ur sin släkt med mindre hon råkade i fattigdom. 1 ett dylikt fall kunde hon. liksom mannen, siil ja den; dock inte till någon annan iin sin egen sliikt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=