297 l)Ortgiva bl.a. morgoiii^åvaii aktuell. Rättens utslag blev, att det givna skulle Icirbli i sin fulla makt. Detta beslut grundade rätten på lagens bestämmelse, att den efterlevande skidle bebälla morgongåvan. Det påpekades, att bon levt efter sin man och bade både »barn ocb blomma» efter bonom. »'fy efter var beskrivna lag måtte hon göra både av den morgongåvan och var tionde penningland jord av sin gamla biird vad henne täcktes.» - Den tidens högsta d(")mande instans bar, som synes, bekräftat den gällande åsikten, att hustrun ägde rätt att disponera sin morgongåva som hon behagade. Vad mera var att detta hade sin grund i lagen. Någon skillnad föreligger inte härvidlag under löOO-talet. Även nu förklaras i testamente, med allmän hänvisning till landslagen eller till jordabalkens nionde ka])itel, att man ägde rätt att giva morgongåvan till vem man ville. När ett dylikt mål, ])å order av hertig Karl, togs upp år 1599. blev rättens utslag att testamentet på denna punkt inte kunde ogillas eller sägas vara ogiltigt, eftersom det givna var hennes avlingegods.'^ Asikten att morgongåvan var avliuge var åtminstone under löOO-talet ingalunda allenaradande bland jurister, domare ocb berörda parter. I en skrivelse från år 1615, utfärdad i samband med ett mål inbir Svea hovrätt, förklarade riksråden Hans Åkesson, Axel Ryning och Arvid Svan, att lagen inte gav något som helst belägg för att morgongåvan skulle vara avlingegods, och att det var en fråga som adeln och ridderskapet tvistade om. De tre menade också, att man inte ägde rätt att behandla all slags avlingejord efter eget gottfinnande, och anförde som exempel på man förklarade - Bergslagens aiki\. Falun, ()nil)U(isinannen 19/10 1482. l'ui avskrill (inns i K.\. Topographiea: Up])sala län. Öiiiyhns hd. Regest tinnes i \’iUerlietsakademiens diploinatarit'kominille. ■* R.V. Svea hovrätts arkiv E \l a 2 aa Le. 2, 8. Testamente 158,') och 18/8 1595. Dom den 5/2 1.599. Eiirhistorien är följande. I millen av 1500-lalel utställde Engelbrekt Larsson sitt morgongåvohrev. Trettio år senare upi)- riittar hans hustru ,\nna Pedersdotter sitt testamente. Maken var nn dial, oeli iiven sonen i <lelta iiklenskaj) hade avlidit, så att änkan stoil helt utan livsarvingar. Hon gav därför nu hl.a. morgongåvan till sin morfars l)roders l)arn. .Vr 1597 avled .\nna Pedersdotter och därmed uppstod tvist om testamenlet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=