26 och i sedvanlig ordning lysas på gifterinålskvällen. I ett dylikt fall förekom vid det slutgiltiga givandet ingen oinfärd, eftersom den endast ägde tillämpning då jord gavs. Då morgongåva gavs i lösöre, så t jänstgjorde sängledningen som den slutgiltigt bekräftande rättshandlingen. Morgongåvan var därmed given på bröllopsdagen. Även om morgongåva icke gavs, så ägde hustrun sådan i och med den sängledning som skedde på bröllopsdagen. Att inte omfärden nämnes i samband med morgongåvan kan synas egendomligt med tanke pä den roll som den spelat, och den tidsbegränsning till senast dagen efter bröllopet, som den hade i den yngre versionen. Det är naturligtvis möjligt att omfärden för morgongåvans del innebar ny lag. som antingen växt frameller nyskapats i samband med redigeringen av den yngre lageditionen. Det sannolika är emellertid, att omfärden redan dessförinnan varit knuten till morgongåvan. Omfärden i den äldre Västgötalagens jordabalk och reglerna för birvärvandet av jord. vare sig det gällde kiip eller ])ant O.S.V., var utbildade redan j)å ett tidigt stadium.-^ Sannolikheten talar således för att omfärden, då morgongåva gavs i jord, birekommit tidigt. Den äldre \’ästg()lalagen nämner inte om omfärden kunde ske saväl före som efter sängledningen. Det går således inte att med säkerhet avgiua niir morgongåva i jord gavs enligt den äldre lageditionen. UHKUXDSMATERIALETS UPPGII lER OM TIDPUXKTEX Det har inom \"ästerg()tlands lagsaga funnits två typer av morgongåvobrev: brev i vilka givandet skett på brcillopsdagen och brev i vilka givandet skett dagen efter brcillopet, d.v.s. pä hinderdagen. Erågan är om det bevarade urkundsmaterialet innehåller uppgifter om bägge dessa former. Det äldsta diplomet av intresse i detta sammanhang härrör från den 1/1 1823. 1 dokumentet företar brevutställaren ett utbyte av -■ Vi-I. 1 .IB (i.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=