290 kräftade den förlikning som parterna gjort. Den (iverenskonnnelsen innebär att gåvan nttogs av oskiftad egendom.”^ För stadslagens del är förhållandet inte helt entydigt. I en hovrättsdom från år 1642 har en delning i två delar, av vad soin återstod sedan viss gäld betalts, skett och först därefter har morgongåvan nttagits av mannens del."® Detta förfaringssätt överensstämmer närmast med landslagen och inte med stadslagen, som här annars borde varit aktuell. Detta tillvägagångssiitt har emellertid inte vunnit efterföljd utan de domar som fällts av hovrätten har följt stadslagens stadgande.”’ Det innebär att landslagens bestämmelse i GB 18, om att morgongåvan skulle uttagas av bondens lott, inte entydigt tilllämpats för landsbygdens del under hela den här behandlade })erioden. För stadens del har stadslagens bestämmelse, om att morgongåvan skulle uttagas av oskiftat bo, huvudsakligen kommit till användning. 1 samband med utarbetandet av förslag till ny lag kom, inom lagkommissionen, också frågan, om av vilken del morgongåvan skulle utgå, upp till behandling. I de diskussioner som fördes i slutet av mars och början av april år 1690, var åsikterna delade. U.\. Nedre justitierevisionen. Kiingl. Maj:tz ju.stiliere\ isions registratiir 1'rån är 1708. 7 7 1708, fol. Rev. akt. 1700, juni 10 27 80 (juli—sept.). Förlikning 81.12 1707. B Ila 18/7 1088. vol. lol. 200 1. B Ila 1/8 1720. vol. 100 fol. 17. R.\. .Svea hovriill.s arkiv B II a lä 7 1042, vol. 14 fol. 1. '' R.\. .Svea ho%räll,s arkiv B II a 2 4 lOäO. vol. 28 fol. 20 oeh F ^'l a 2 aa Le 100:2. 4. B Ila 27 10 1008, vol. 40 fol. 42. B II a 12/4 1079. vol. äl fol. .88. B II a 9 12 1082. fol. 184 och F A'I a 2 aa Le 188: 2, 2. Se oekså F \1 a 2 aa Le 135: ä, 9, dom den 8 8 1088 samt referentens votnm. B Ila 10 1701. \oI. 72 fol. 84 ff. B Ila 10/8 1711, vol. 82 fol. 1 ff. I det mäl som fick sin avslntning genom hovrättens dom av den 3/0 1082 föreligger speciella förhållamlen. I elt paelnm autenuptiala hade mannen lovat en morgongåva av oskiftat 1)0. Hon tilläts dessidom att vid hans död uttaga vad hon i överensstämmelse med ett inventarium infört i boet. Senare under äktenskapet nldömde magistraten seperation av boet. Hustrun fordrade, sedan mannen avlidit, morgongåva i makens mödernearv. Rätten tilldömde henne också en modererad sådan som skulle utgå just i makens arv efter modern. iR.\. S\ea hovrätts arkiv B II a 3 0 1082, vol. 53 fol. 58, 3/3 1083, vol. 54 fol 29 f. F Via 2 aa Lc 131:2, 2.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=