288 betalts, medan den enligt landslagen skidle ntgä av bondens lott och också här först efter det att gälden betalts.®*’ Frågan om den oskiftade delen eller mannens enskilda lott skulle tillgripas föranledde många tvister och diskussioner. Stiernböök. som påpekar, att lagen synes tillåta båda delarna, klargör de ekonomiska konsekvenserna av de båda olika systemen. Han konstaterar, att om en man, som bor på landet, givit sin hnstrii 8000 riksdaler i morgongåva, och hans arv ntgöres av 12.000 riksdaler, så erhåller bnstriin. om morgongåvan tages av det oskiftade boet, 3000 riksdaler. Av de resterande 9000 erhåller hon en tredjedel, d.v.s. 3000 och följaktligen sammanlagt 0000. Skulle däremot hustrun uttaga morgongåva av mannens lott, så erhöll hon först sin tredjedel av de 12.000, d.v.s. 4000, och därefter 3000 av mannens del. eller sammanlagt 7000. Det sistnämnda tillvägagångssättet gynnade följaktligen hustrun på bekostnad av mannens arvingar. Enligt Stiernhöiik. som redogör för de olika åsikterna, framgår det klart av stadslagens nionde kapitel i giftermålshalken, att morgongåvan skidle givas av oskiftat bo. Det syntes också billigt, att hustrun som gäldenär fordrade sin gäld, d.v.s. morgongåvan. Stiernhöiik fann emellertid den motsatta åsikten, att morgongåvan skulle utgå av bondens del. vara funderad på fastare grund. Detta motiverades med att mannen inte kunde giva morgongåva i det som hon hade äktenskapsrätt i. Eftersom hustrun i giftorätt hade en tredjedel eller hälften av allt de ägde eller kunde komma alt äga i lösiire, kunde hon inte få sin morgongava av oskiftat ho. Ett dylikt tillvägagångssätt skulle ju innebära, att hon delvis själv skulle få bestå sin morgongåva. Det påpekas också alt morgongåvan, enligt giftermålshalkens kapitel 18 i landslagen, skulle utgå av bondens lott. Enligt Stiernhöök har det mestadels varit praxis all morgongåvan tagits av mannens lott och icke av »obyttan» del.'® Den här förda diskussionen gällde då gåvan givits i lösöre. I de fall då morgongåvan givits av mannens arve- eller avlingegods på landet, så har det givna redan från början bestått av 8» .MKStL ÄB 17, GB 9: 7. MKLL och KrLL GB 18 pr. .\lmquisf. Förarlieten till .Sveriges rikes lag 1(166—1686 s. 133 f. .Stiernhöök anför som belägg för iletta en resolution, som utfärdats år 1645. mellan Margareta Brahe och Bengt Oxenstiernas arvingar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=