RB 21

‘2S(j ärvd:il)alkeiis sjuttonde kapitel i stadslagen skulle gälden gäldas av båda deras oskiftade egendom, och först därefter morgongävan utlämnas. Det framgår klart av ifrågavarande kapitels inledning, att morgongåvan skulle brukas fiir att betala gälden. ominte egendomen i (ivrigt tillräckte.*’- .Med utgångspunkt från detta stadgande har också de två underriitterna i Stockholm avdiimt ett mål från år lö42. Kämnärsrälten fastslog, alt all bevislig gäld skidle betalas av deras oskiftade bo. Därifrån undantogs emellertid gäld. som uppkommit av dobbel eller annan fiirgiirelse. Rådhusrätten besliit i sin tur, att laglig giild, som förvärvats såväl före som efter äktenskapet, skulle betalas av den oskiftade egendomen.®^ .\är målet kom upp infiir Svea hovrätt, blev domen emellertid en annan. Nu beshits alt den skuld som gjorts under varande äktenskap, och icke skett genom fiirgiirelse eller dylikt, skulle betalas av bägge deras oskiftade egendom. Därefter skidle den resterande egendomen delas i två delar, och den ena av dessa tillfalla änkan. .\v den andra delen skulle morgongåvan utga, och hirst därefter skulle vad som återstod av denna halva tillfalla gäldenärerna. Om denna hälft inte räckte till hela gäldens betalning, så skulle gäldenärerna inte utfå vad som saknades.®^ 1 denna hovrättsdom har en tredelning av gälden skett. Det hirsta slaget av skuld är här sådan som åsamkats under äktenskåpet och inte kunde inordnas under begreppet förgörelse och dylikt. Den gälden skulle betalas innan morgongåvan utgick. Det andra var sådan som gjorts under äktenskapet och skett genom mannens förgörelse eller dylikt. I det fallet skulle morgongåvan utgå före gälden. Det resterande slaget av skuld skulle utbetalas fiirst sedan morgongåvan utgått. Det var i detta sistnämnda fall frågan om mannens »förra och särskilda gäldenärer». Denna dom väckte förvåning bland underrätterna. Såväl borgmästare som några av rådet beklagade sig infiir (daes Fleming. De förklarade, alt de inte visste hur de skidle diima i riittegångssaker, eftersom hovrätten ändrade deras beslut, trots att de hiljde «- .MKStL Åli 17 i)r. lt.\. .Svea hovrätts arkiv E a 2 aa Le U1: .'L Ii. KäniiKirsdoin den 1()41. Rådlmsdoni deii 6/10 1641. R.\. .Sv(>a hovrätts arki\' 1? II a 1.> 7 1642, \'ol. 14 t'oI. 1.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=