278 pekade alt morgongåvan skulle användas l‘(")r all betala en gäld som hade inkommil i held boel. I det här behandlade mälet var morgongåvan, då den gavs. inte graverad med gäld. Den sknld som hade gjorls av maken, och således inte av bust run. hindrade henne inte från all njnta sin morgongåva, eftersom gåvan enligt stadgan inte borde häfta för mans gäld. Han fann emellertid att hon suttit i oskiflat ho så länge hon varit ogift och i del avseendet fanns prejudikat, fhi annan av hovrättens medlemmar fiirklarade att morgongåvan går i betalning fin’ gemensam gäld men också f<")r gäld som var äldre än morgongåvan. I och med att morgongåva hade givits hade hustrun fatt rätt till den. Hon hör också behålla den trots den gäld som den senare graverats med. Detta motiverades med alt morgongåvan, sedan han bortgivit den. inte liingre var i hans ho och att hon inte kunde betagas i sin rätt genom hans före/örelse. Även om morgongåvan nu var borta så skulle hon erhålla restitution, så vitt inte andra hade rätt i den. Denna fraga. om restitution, ftill emellertid eftersom hon suttit sa länge i oskiftat ho. Det h()r observeras alt hovrätlsmedlennnarna gjort skillnad mellan olika slags gäld och att gäld som betraktades såsom mannens. d.v.s. åsamkad genom dennes fiirgörelse. inte skulle påverka morgongåvans ulhetalning; delta till skillnad från annan gäld. Del hör också observeras att de grundat sin åsikt på det förhållandet att hon suttit i oskiftat ho. och att de inte menat att all slags gäld går före morgongåvan. 1 den av hovrätten idfärdade resolutionen logs kvinnans fordran på räntorna av mannens gods. för sin morgongåva, upp till behandling. Dessa gods häftade dels i skuld och var dels hortgångna på grund av gravationer. Rätten klargjorde att kvinnan suttit i oskiftat ho samt nu trätt i annat gifte och således inte i laga tid låtit taga undan sitt. De uppburna räntorna kunde därför, i enlighet med landslagens ÄR 22 samt stadslagens ÄB 17. om att gäld i sådant fall hiir utgå före morgongåva, inte bestås henne. Det hör observeras att rätten inte kort och gott fastslog att all gäld går före morgongåva, utan att den fotade sin resolution på H.\. Svoa hovriilts arkiv II h. vol. .‘1 7/2 1(hS<S. l-i \'I a 2 aa l.v l.'IS: 2. ni.s.s.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=