272 tionen att detta endast gällde temporärt. I fråga ommorgongåvans förhållande till gälden har dessa dömande instanser varit överens, eftersom båda förfäktat alt gälden går först. De olika nppfattningarna har gällt förskrivningen, d.v.s. om förord bryter lag. (iäld före äktenskapet Svea bovrätts inställning till förhållandet mellan morgongåva och gäld gjord före äktenskapet framgår klart. bl.a. av några domar utfärdade under 1680-talet. I en av dessa, från år 1681, förklarades att om giftorätten samt andra gods inte tillräckte fiir att reglera den skuld som gjorts före äktenskapet, så skulle morgongåvan brukas för detta syfte." Samma tankegångar återkommer också i en dom från år 1687.-^ En av de bärande tankarna bakom detta resonemang synes vara mycket enkel. Den kommer till uttryck bl.a. vid en diskussion i revisionen under år 1664. Det påpekades vid detta tillfälle alt om inte gälden kunde betalas med mannens egendom, så kunde dessa gods heller inte ges som morgongåva. Samma tanke kommer också till synes i lagkommissionens protokoll från år 1690, då det konstaterades att —»det, som gifwes, när mannen är giäldbunden, hafwer ingen effect, förr än all giäld gidlden ähr, ty man bör eij defraudera credilorn» 24 Gäld som var äldre än morgongåvan skulle följaktligen gäldas före morgongåvan. -- R.\. Svea hovrätts arkiv B II a 14 5 1681, vol. ,ö2 fol. 11. -* RA. Svea hovrätts arkiv B Ila 5 2 1687, vol. 58 nr. 2. Ila 7,12 1686, vol. 34, onumrerad. Johan Silfvercrantz — Märta Sparre. I ett annat mål, nu från år 1689, förklarade referenten att skillnad fanns mellan gäld gjord före och gäld gjord under äktenskaiiet. I den mån giilden åsamkats före så ägde den också företräde framför morgongåvan. I den interlokutoriedom som utfiirdades anmodades hustrun ge hesked om höets tillstånd vid inträdet i äktenskapet. I den slutgiltiga domen förklarades det dels att gälden gjorts i varande äktenskap till bägges nytta, och dels att det inte kunnat visas hurudant boets tillstånd varit då äktenskapet ingicks, och därmed inte heller vad hans gäld varit. Motparten gavs därför preferens och förmån i det omtvistade godset. Ifrågavarande gods inneslöt också morgongåvan. iR.\. Svea hovrätts arkiv A II a 27 6 1689, vol. 37. B II a 12 4 1690, vol. 61 nr. 36.1 Jägerskiöld s. 72. Sjögren. Rörarhetena till .Sveriges rikes lag 1686—1736, del 1 s. 211.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=