271 Referenten ställde, dä inälet behandlades inf()r hovrätten, frågan oin mannen knnde frikalla hustrun från gäld, så att den endast skulle betalas av mannens lott. Han förkastade denna möjlighet och påpekade, att ett dylikt beteende strävade mot ärvdahalkens sjuttonde kapitel i stadslagen och därmed också det motsvarande tjugoandra kaj)itlet i landslagen. Referenten förklarade också, alt det skedde haeredum et creditorum Denna åsikt hifiills av de övriga domarna. Rådet intog, sedan målet förts vidare till revision, en helt annan ståndpunkt. Här resolverades att änkan skulle erhålla morgongåvan efter fiirskrivningen. I den här omtalade förskrivningen hade maken förbundit sig att inte sälja, förpanta eller ahalienera de gods som han givit i morgongåva. Skattmästaren Gustav Bonde gjorde i rådet gällande, att förskrivningen var så stark, att kreditorerna inte knnde komma åt morgongåvan, men tyckte samtidigt att dessa, efter hennes död eller omgifte, skulle erhålla godsen. Denna åsikt biträddes av de övriga rådsherrarna. Det är mot denna bakgrund som de båda domarna skall ses. Det innebär att delade meningar rått, huruvida fiuskrivningen skulle gälla eller ej. Hovrätten har förkastat den och följaktligen dömt gälden före morgongåvan. Rädsherrarna har godtagit den och därmed diimt morgongåvan före gäld; dock med den reservain priejudicium legum, och således inte borde gillas. -® H.\. Svea luivrätts arkiv A Ila 19/11 IGO;!, vol. 21 fol. Ilöv ff. IClter domen lörlrågade sif» kitranden 1*1.a. om hon skidle deltaga i tlen giild som maken gjort före iiktenskapet. Hovriitten svarade i sin resolution, att frn Britta skulle deltaga i den skuld som mannen gjort såviil fiire som efter bröllopet. Detta motiverades med att lagen inte gjorde iiAgon distinktion mellan giild som åsamkats före eller efter iiktenskapet. Från denna giild skulle emellertid undantagas sådan som härflyter från det omtalade sjöröveriet. Den skidle betalas av makens enskilda lott medan bustrun inte skulle besväras. Hiirvidlag bänvisades till det tjugotredje kapitlet i den balk, som behandlar dråp med vilja. Ifrågavarande kapitel stadgar att böterna alltid skidle utgå av dens lott som gjort brottet, ocb att arvingarna inte är skyldiga att betala då de inte upi*l)urit något. Den gäld som maken gjort under sin landsflykt skulle bon emellertid vara delaktig i. Det motiverades metl att mannen höll sig utomlands för att »salvera» sitt liv, vilket sailes ligga i såviil hennes som hans intresse. (R.\. Svea bovriitts arkiv K \’I a 2 aa Lc 114:5, 9. Protokollet den 28 11 IGöö.) 21 RA. Rådsprotokoll vol. 40 a fol. 98, 102, 19/3 1()()4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=