268 Även Loccenius menar att morgongåvan, enligt landslagen, skall utgå innan gäld betalats. Denna åsikt iinderbygges med en hänvisning till att hustrun enligt stadslagen ärver hälften av såväl fast som lös egendom, men enligt landslagen blott en tredjedel i lösöre. Det är därför inte obilligt, att kvinnan i staden vid gälds betalning åsamkas större besvär än hustrun på landet. Rålamb har samma inställning som Loccenius och hänvisar också till denne men presterar samtidigt en egen bevisföring. Knligt honom tar hustrun fullt ut sin morgongåva, även om mannens gods inte skulle räcka till gäldens betalning, eftersom mannens gäld enligt landslagen skall uttagas av h a n s bo. Morgongåvan är husfruns egendom och icke mannens. Nu bör den som har fördel också ha besvär, men eftersom hustrun icke har fördel av arvet, utan är gift till morgongåvan och icke arvtagen, så bör hon heller inte ha besvär med gälden. Rålamb gör också gällande, att fiirhållandet är det motsatta enligt stadslagen, där gälden f(‘)rst skall utgå. Denna åtskillnad beror enligt honom på stadslagens stadgande att gälden skall gäldas — — thera oskifto».^^ Stiernhöök upptar, i sitt förslag till giftermålsbalk, ett antal av de »förnämbste» tvister i fråga om morgongåvan, som var aktuella. En av dessa gäller frågan om hustrun skidle behålla morgongåvan »såsom ett prjecipuum, lijka som dos de jure civili Romano hafwer det privilegium, att mansens creditorer intet kunna det antasta?» Stiernhöök påpekar, att denna tes drivits i »bhi kort fraktat om morgongåvor», och att de flesta jurister, av två skäl, anslutit sig af bäggias (lå skall gälden gäldas av hans oskiftade bo, och arvingarna skola taga det som är kvar. Finns ej mera egendom än gälden är, dä skall den återgiildas därmed. Räcker ej egendomen till, då är det svårt att taga penningar, där inga finnas, och arvingarna vare fria från ansvar. Och ingen have rätt att skifta något arv, förr än all gäld är gulden, som han hade att giilda. Räcker ej egendomen till att fullt återgälda, då falle hort av alt gäld, lika mycket av mark som av mark. (Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning av .\ke tiolmhäck och Elias Wessén s. 64.1 MELL:s .\B 20 motsvaras av Krl.L .\B 22. Loccenius, .Synopsis juris ad leges Sueticas accomodata, diss. 7. member 2:11, 5. Rålamb s. 235.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=