267 lönskaläf»er eller vissa former av omgifte.^- Närmast skall gäldens förhållande till morgongåvan tagas upp till behandling; och det vare sig gälden nu åsamkats före eller under äktenskapet. Samtidd doktrin och sentida forskning Det rådde inom doktrinen under 1600-talet delade meningar, huruvida morgongåvan skulle utgå före eller efter gäld. Författaren till »Ihi kort traktat om morgongåvor» behandlar frågeställningen i samband med en undersökning av olikheterna emellan morgongåva, som givits efter landslagen respektive stadslagen. Han menar, med hänvisning till stadslagens ärvdabalk kapitel 17, att morgongåvan skall tagas till gälds betalning, om boet häftar i skuld efter mannen. Det motsatta förhållandet rådde enligt landslagen, eftersom morgongåvan skulle utgå först, och arvingarna därefter betala gälden. Detta motiverades med att hustrun icke var mannens arvinge, och att det som hon efter mannens dtkl skulle erhålla var något som hon gifts och givits till och icke ärvt. Det fiirhållandet, att morgongåvan ograverad skulle tillfalla hustrun, överensstämde, enligt denne författare, med kejsarlagen.^'* *- Här kommer (tiiiemol inte de olika reduktionernas roll att behandlas, och inte heller, på några undanlag när, olika former av äktenskapsskillnad. Det skall konstateras att den i det följande företagna granskningen av giilden endast avser .Svea hovrätts — och i förekommande fall Kungl. Maj:ts domar. De lägre domstolarna har för denna period inte behandlats; och inte heller tiden före hovrättens tillkomst. Morgongåfwor Ca]). V: .ö. Inledningen i ärvdabalkens sjuttonde kapitel i stadslagen lyder, i nusvensk tolkning: »Dör en man och är gäld efter honom, då skall gälden giildas av båda deras oskiftade egendom, och sedan liimnas ut morgongåva, testamentet och det som därtill hör, av oskiftad egendom. .Sedan skifte arvingarna det som är kvar, efter som tillbörligt iir. Ar ej egendomen mera ;in gälden, ilå skall giilden gäldas, och testamente och morgongåva skall ock gå därtill, och intet skall lämnas ut därav till dem, som det var givet. Hiicker ej egendom till, då är det svårt att taga j>enningar, där inga finnas, och arvingarna äro fria från ansvar. Och ingen skall hava riitt att skifta något arv, förrän gälder är guldna, som han hade att gälda. Häcker ej egendomen till att fullt gälda, då falle bort av alla gälder, lika mycket av mark som av mark.» (Magnus Erikssons stadslag i nusvensk tolkning av .\ke Holmbiick och lilias Wessén s. 61.) .\rvdabalkens tjugonde kaj)itel i landslagen lyder i nusvensk tolkning: »Diir en man och är gäld efter honom. En kort traetat om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=