5. LÄNGODS. VISSA FORMER AV FÖRLUST ELLER FÖRÄNDRING AV MORGONGÅVA. DISPOSITIONSRÄTT LÄXGODS De stadgor och bestämmelser, som hittills behandlats, har på något undantag när inte uttryckligen befattat sig med morgongåva i s.k. längods. Donationer av kronogods och frälsedonationer hade under 1500-talet till en början skett under villkorslösa allodiala former. Härvidlag kom emellertid en successiv förändring att ske. Till donationerna anknöts efterhand förbud mot förpantning och försäljning utan att hembud först gjorts. På samma sätt inskränktes arvsrätten till bröst- eller mansarvingarna. När till slut också konfirmation på det givna fordrades vid varje ombyte i regeringen, så hade en feodal donationsform skapats. Denna formblev efter hertig Karls regeringstillträde den helt fiirhärskande och lagfästes slutligen genom Norrköpings beslut år 1604. De allodiala donationerna hade därmed, liksom grev- och friherrskapen, förvandlats till ärftliga län.* Det förekom i slutet på 1500-talet, att donationsbreven innehöll såväl förbud att ge bort godsen i morgongåva som tillåtelse att skänka dem åt en tillkommande hustru. Det vanligaste tycks emellertid ha varit att inga uttryckliga direktiv givits.- ‘ Sven Nilsson, Krona och frälse i Sverige 1523—1594 s. 323. Rosén s. 452 f. - Sven A. Nilsson, Krona och frälse i Sverige 1523—1594 s. 329 ff. 344. I ett donationsbrev stadgas det. att godsen skulle ges i morgongåva åt hustrun. I ett annat fall fick godsen ges i morgongåva men skulle, om barn ej fanns, återgå till kronan efter hustruns död. (Sven A. Nilsson. Krona och friilse i Sverige 1523—1594 s. 344. 334.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=