261 I detta niål har 1644 års stadf^a, genom testamente, jordabalk, bruk ocdi billighet skjutits åt sidan. Det bör emellertid observeras, att 1644 års stadga enligt hovrättens förmenande skulle ba gällt om inte testamentet funnits. Det framgår också av Svea bovrätts utlåtande år 1690 över lagkommissionens förslag till giftermålsbalk, att hovrätten stödde sin åsikt, att avlingejorden skulle räknas som fäderne, på 1644 års stadga. Det f()rhållandet att 1653 års resolution »tappats bort» har f()ljaktligen lett till att hovrätten tolkat 1644 års stadga såsom gällande också för avlingejord. Det framgår av 1655 års morgongåva, att Oxenstierna vid iitfästandet inte bara varit totalt ovetande om 1653 års resolution utan också om tolkningen av 1644 års stadga. jiålalar, måste l)ctecknas som felaktig. (Bergman s. 84. R.\. Svea hovrätts arkiv Il a It) 2 1()84, vol. 32, oniimrerad. Beata Leijonluifvml — Gabriel Oxenstierna.) Hovrätten förklarade, att morgongåvan i 1644 års stadga. — — — »ulhan at giöra någon åthskildnat emillan arfwe- och aflingejord.» — — — räknades för fäderne. (Sjögren, Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686— 1736, del 7 s. 41 f.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=