259 Bergman har, med ledning av två i Svea hovrätt avdihnda fall, ])åpekat, att denna fiirktaring inte var känd fiir hovrätten, som i ett av dessa mål endast hänvisar till »vanlig praxis».^® Resolutionen har emellertid inte varit okänd för hovrätten under hela jierioden fram till 1734 års lag. Det framkom vid hovrättens ftirfrågan hos Knngl. Maj;t år 1707, om fiirfarandet då morgongåvan gavs i hisiire, att ledamiiterna ägde kännedom om 1053 års resolution.’'* Varför har då hovrätten i de av Bergman anförda domsluten inte känt till resolutionen? 1 resolutionen beshits att en fiirklaring om beslutet skulle publiceras.-'* Så har emellertid inte skett. Kn genomgång av såväl riksregistratiir som aktuella koncept visar, att den infe heller förekommer på något av dessa ställen. Varken adeln eller berörda myndigheter har informerats på beslutat sätt. Har då, som Bergman gör gällande, endast vanlig ])raxis åberopats i 1090 års dom? I detta mål tvistade parterna om huruvida landslagen eller 1044 års stadga skidle tillämpas. I domen fann rätten att 1044 års stadga, som visserligen behandlade arvegods, också avsäg avlingegods den vanliga j)raxis nogsamt är att avtaga». Rätten dömde därför, eftersom stadgan i detta mål var klar, alt morgongåvan skulle betraktas och delas som fädernearv." Det framgår av detta, att 1090 års dom huvudsakligen vilar på en tolkning av 1044 års stadga, och att praxis, enligt rätten, också (iverenssfämde med denna. Det finns ytterligare en hovrättsdom av intresse i detta sammanhang. Ture Oxenstierna hade varit gift två gånger. I det fiirsta, av dessa äktenskap, som ingicks före 1044, hade han givit sin morgongåva i enlighet med landslagen. När han år 1055 ingick nytt gifte, så gavs den nya hustrun en morgongåva, som också nu, trots 1()44 års stadga, utställdes i enlighet med landslagen. »såsom av föregående ord i samma punkt och av 18 Pcrf^niaii, s. 39 not 3. R.\. .Svea hovrätts arkiv B I a: 80, fol. 310 ff. SRP XV, 12/10 lO.Vh s. 494. Delta hiinsyflar jiå piinkt 7 i 1644 års stadga. Sehinedenian I s. 243 C. -- R.\. Svea liovriitls arkiv Bila8/3 1690, vol. 61 fol. 18 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=