256 Det kan konstateras att hovrätten inte varit konsekvent i bruket av 1668 års resolution eller stadga. Varför 1668 års resolution och inte stadgan kommit till användning vid 1685 och 1694 års domar kan inte med säkerhet avgöras. Det är möjligt att stadgan inte varit bekant för eller ihågkommen av de domare som dömt i dessa mål. Det är emellertid också möjligt att resolutionen givits företräde framför stadgan; även om detta nu inte kan utläsas av källmaterialet. Redan 1693 har det, i något oklara ordalag, talats om de kungliga förordningar, som förbjuder förbättringen. I en hovrättsdom från år 1702 omnämnes emellertid såväl resolutionen som stadgan, medan endast stadgan omtalas år 1712.^^ Förklaringen till att förbättringen ogillats i 1685 års dom ligger naturligtvis i att resolutionen, och inte stadgan, kommit till användning. I resolutionen förklarar Kungl. Maj:t sig vilja ha förbättringen — »afskaffat, och aldeles förbudet, såsom en ting then i Lagen eller 1644 åhrs Stadga ingen grund hafwer». Med utgångspunkt från att förbättringen saknade giltighet i lag och stadga var det inte svårt för rätten att med retroaktiv verkan ogilla förbättringen.^^ I stadgan anföres visserligen samma skäl ifråga om bristande grundval, men här kunde tidpunkten för stadgans ikraftträdande tjänstgöra som effektiv broms. Därtill kommer naturligtvis textens utsaga att (kursiverat här) aldeles förbiude och afskaffe.» — tidigt som det säges att — här emot» R.\. .Svea hovrätts arkiv B Ila 15'8 1702, vol. 73 fol. 37 ff. B II a 21 6 1712, vol. 83 fol. 118 ff. Detta innebär naturligtvis inte att 1668 års resolution eller stadga alltid omnämnes i domen, då förbättringen givits. I Svea bovrätts dom av den 18 12 1684 (B II a vol. .')5 fol. 214) har rätten påpekat, att hustrun dött före mannen och att 1644 års stadga behandlar morgongåvan såsom fäderne och inte, som tidigare varit fallet, såsom möderne. Efter att ha påpekat att inte heller morgongåvohrevet stadgade, att barnen skulle erhålla förbättringen som möderne, fråndömde rätten hustrun de 1000 dukaterna. I ett annat mål fråndömdes hustrun förbättringen utan att någon direkt hänvisning samtidigt sker till resolution eller stadga. (R.\. Svea hovrätts arkiv B II a 13 12 1705, vol. 76 fol. 455 ff.). Schmedeman I s. 546, § 26. Sehmedeman I s. 55;!. § 5. Förbätlringeii här med samther någon giör (kursiverat här) 1.5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=