254 I dessa två mål har som synes rätten inte förbjudit förbättringen. Detta var emellertid ett förfaringssätt, som ingalunda kom att bli allenarådande. I ett morgongåvobrev, utställt år 1657, hade hustrun tilldelats en förbättring om 5000 dukater. I en dom år 1685 frånbändes hustrun förbättringen. Detta beslut motiverades med att Kungl. Maj:t den 17/9 1668 ogillat förbättringen, eftersom den saknade grund i lagen. Det förekommer att hovrätten klargör sin inställning i ett mera omfattande resonemang, där resolutionen ingår som en del i en större helhet. Så har exempelvis varit fallet i den dom som utfärdats i målet mellan käranden Gabriel Lilliehöök och svaranden Olof Rosenstierna år 1694. Den sistnämnde hade år 1662 givit sin hustru en förbättring om 2000 dukater. Sedan hustrun avlidit hade käranden Gabriel Lilliehöök, på de omyndiga barnens vägnar, rest anspråk på denna förbättring. Detta motiverar han med att morgongåvobrevet visserligen stöder sig på 1644 års stadga, men att denna stadga endast avser arvegods och, till skillnad från en gåva given i penningar, är förändrad till »konservation» av familjerna. Detta finner käranden så mycket mer styrkt som förbättringen, enligt det 18 kapitlet i giftermålsbalken, har samma egenskap som morgongåvan och bör utgå av bondens lott. Han finner också, att det klart framgår av det tionde kapitlet i giftermålsbalken, att den behåller morgongåvan som lever längst när de icke har barn tillsammans. Rätten förklarar emellertid i sina domskäl, att inte bara 1644 års stadga betraktar det givna som fäderne, och inte möderne, utan också att Rosenstierna i morgongåvobrevet omnämner det givna på samma sätt. Förbättringen har dessutom genom 1668 års resolution förbjudits, eftersom den saknar grund i såväl lag som 1644 års stadga. Men även om förbättringen, såsom given före resolutionen, ägde giltighet, så skulle den ändå som ett »accessorum», vilket följer morgongåvan som sitt »principale», inte kunna betraktas på annat sätt än själva morgongåvan; detta så R.\. .Svea liovrälts arkiv B II a 2 12 1685, vol. 56 fol. 159 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=