253 såvida Hisöret tillräckte sedan gäldeii avdragits. Morgongåvan var i detta fall given år 1652.‘'’ Den i 1664 års stadga förekommande bestämmelsen, att förbättringen endast fick uttagas om mannens lösöre och penningar tillräckte, har av såväl Svea hovrätt som Kungl. Maj;t tillämpats på förbättringar givna före 1664. Förbättringen har här betraktats som evärdelig egendom, och det är följaktligen GB 10, och inte 1644 års stadga, som fåll gälla. Svea hovrätt har dock vid ett tillfälle, nämligen i resolutionen, betraktat förbättring given i lösöre såsom underordnad 1644 års stadga. 1668 års bestämmelser Förbättringen hade förbjudits, inte bara i resolutionen av den 17/9 1668, ulan också i 1668 års stadga. I sistnämnda fall fastslogs att denna bestämmelse inte skulle äga giltighet förrän i och med den 24/6 1669.~ Frågan är hur hovrätten förfarit i de fall då förbättringen givits före någon av dessa dateringar. ^4d en dom år 1674 fastslogs, att den morgongåva och den förbättring som 1654 utfästs till den längst levande av makarna eller såsom barnens möderne nu skulle givas hustrun, sedan gälden och begravningskostnaderna utbetalts.’^ Vid en dom år 1681, där den 1646 givna morgongåvan bestod av bl.a. en fiirbättring given i penningar och såsom möderne, fastslogs att förbättringen skidle vara mödernearv och icke fädernearv.’’ ® RA. .Svea hovrätts arkiv B Ila 3/4 1667. E Via 2 aa Lc 116:3, 4. Riksregistraturet 23/4 1669, fol. 764v f. Käranden, representerad av sin nye make, hade i en inlaga till hovrätten bl.a. tagit upp frågan om av vilken del förbättringen skidle uttagas. Han ville att den skulle utgå av mannens del, eftersom hustruns tredjedel annars skulle graveras, och inte av oskiftat bo. Efter diskussionen i rådet förklarades det i en resolution att förbättringen liksom all annan gäld skulle tagas av oskiftad egendom. (RA. Svea hovrätts arkiv E \'I a 2 aa Lc 116:3, 4. Rådsprotokoll 22/4 1669, vol. .äl.). ^ .Schmedeman I s. r).')3, 559 f, 546. Se s. 146 f. ® R.\. Svea hovrätts arkiv B II a 23/5 1674, vol. 46 fol. 79 ff och 13 \’I a 2 aa Lc 122: 5, 11. * RA. .Svea hovrätts arkiv R II a 15/11 1681, vol. 52 fol. 66 f och E Via 2 aa Lc 131: 2, 10.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=