248 tioiien av den nya stadgan. Kommissionen påpekade, att det vore nyttigt att hämma de många »irringar» som de stora morgongåvorna förorsakat. De konstaterar, att det nya förslaget visserligen gör gåvan till hustruns enskilda egendom, men klargör samtidigt, att det stora kvantum, som nu är brukligt och tillåtet, genom det nya stadgeförslaget jämkats till 1/10 av vad som fanns i boet vid dödsstunden. Den storleken betecknas som en skälig proportion i anseende till arvingarna. Den här skisserade problematiken liksom lösningsmöjligheterna kommer naturligtvis också klart till synes i diskussionen inom lagkommissionen. Greve Gyldenstolpe konstaterar där, att det inte är bättre när en i lösöre given morgongåva ges för stor än när det sker i fast egendom. Hans alternativa förslag till lösning omfattar tvä punkter; 1 den mån hela summan skulle bli bestående, så borde hustrun endast njuta usum fructum och det givna vid tempore mortis återgå, medan, om morgongåvan skulle frångå mannens arvingar, storleken borde modereras, så att inte arvingarna skadades.I lagkommissionens betänkande har. som synes, båda dessa lösningar kommit till användning. De försök som gjorts under 1600-talet. för att förhindra adelsfamiljernas »ruin», har inte fått någon allt omfattande avslutning genom 1644 års stadga. Det är först genom 1784 års lag som j)roblemet med en i lösöre given morgongåva fått en tillfredsställande lösning. FÖRBÄTTRING I LÖSÖRE Det var inte bara morgongåvan som stundom gavs i lösöre och penningar, utan så skedde också med förbättringen. 1 fråga om förbättringen kommer emellertid 1664 och 1668 års stadgor samt 1668 års resolution in som extra komplikationer.^^ I den först- **- R.\. Lagkommissionen 1686—1736. Skrifvelser till Kongl. Maj:t och rådel. vol. 37, 82 b. 28/11 1707. ** .Sjögren. Förarbetena till .Sveriges rikes lag 1686—1736. del 2 s. 326. De båda stadgorna samt resolutionen har tidigare behandlats på s. 143 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=