2;^9 arve- och avlingegods. men man tvangs konsla- oni morgongava tera, att inget stadgande om morgongava i lösiire förelåg. Leda¬ möterna (ivergick därför till att »ex-analogia» bilda sig en nppfattning. I löSG års testamentsordning är vid donationer och abalienationer såväl lösöre som avlingegods av samma heskaffenhet. I 1644 års fiirordning, vilken avskaffar det stora överflödet vid morgongåvans givande, har Knngl. Maj:t velat bibehålla adeln genom måttlighet i givandet, och tanken tycks ha varit att en morgongåva given i lösiire ej inneburit ett perpetnellt avstående och därmed familjens ruin. Ett givande till evärdelig ägo sknlle gäcka lagstiftarnas avsikt, eftersom en av kärlek betagen friare skulle kunna obligeras att alltid utlova morgongåva i pengar. Denna lagstiftarnas mening framgår också av alt det inventarium i lösöre, som ingår vid givandet av morgongåvogods, ingalunda i sin helhet utan endast till hälften hemfaller till hennes arvingar. Om 1644 års stadga avsett, alt morgongåvan i lösöre perpetnellt skulle tillfallit hnslrim, så hade säkerligen även inventarierna i l<")söre, då gods givits, i sin helhet tillfallit hennes arvingar. Ledam()lerna fann diirfö)!' ingen grund hir att morgongåvan i lösiire sknlle dömas på annat sätt än då den var given i fast egendom och avlinge; särskilt eftersom 1644 års stadga helt förändrat vad som Gli 10 tidigare förordnat. Dessa ledamöter beslöt emellertid att hänskjnta frågan omtVirordningarnas rätta förstånd till Kungl. Maj:t, eftersom ingen klar lag förelåg. Ilovrällen i sin helhet fann sig föranledd att, i enlighet med ett reskripl av den 15/11 1684. underställa Kungl. Majå frågan för avgörande."- Knngl. Maj:t begärde i sin tur ett betänkande av lagkommissionen, vars medlemmar diskuterade frågan den 7, 14, 21 och "- R.\. .Svea hovrätts arkiv B I a: 80, fol. 301 ff. Dot liiir åhoropado rcskriptot har tryckts i Soliinedoinan (dol 1 s. 870 f), nion :ir d:ir daterat till don 14 11 1084. I roskrij)tot. som iir riktat till .Svea hovrätt, Cörklaras att domarna — — strikt sknlle riitta sig nti ('.ivil oeh C.riminal ährondor» eller lag och förordning, och inte arJeitrera där stadga, lag oeh förordning var klar. såvida inte — »siirdeles omstiindigheter funnes» — — —. Om de inte voro civerens om lagens eller förordningarnas rätta förstånd, så skulle de upjcsiitla — — — »easum oeh Quaestionem med hägge differente meningars alle skiiil oeh omstiindigheter,» — »uti nåder förklara» . —. Diirefter skulle kungen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=